När alla kör sin egen agenda glöms offren bort

Och man har inte klarat det bra.

Finland har i jämförelse efter jämförelse konstaterats vara ett av de farligaste länderna i Europa för kvinnor. Det förekommer mer våld i nära relationer och mer våldsbrott överlag, än i våra nordiska grannländer. Det är en skymf mot alla de kvinnor och män som blivit utsatta för sexuellt våld och våld i nära relationer att antyda att detta är ett problem som skulle ha börjat år 2015. Ändå uttalar sig till exempel president Sauli Niinistö att det är ohållbart, att vissa asylsökande har "fört med sig ondska hit". Som om denna ondska inte redan fanns här, som om denna typ av ondska inte var något som finns i länder på hela jorden, som om våld mot och förtryck av kvinnor inte varit något som kvinnorörelsen i århundraden varit tvungen att motarbeta överallt.

I Iltalehti gick en journalist ut och meddelade att asylsökande utgör en nationell säkerhetsrisk. Han valde med andra ord att dra alla över en kam, och därmed byta ut frågan om hur vi minskar sexuellt våld till att bli en fråga om hur vi minskar invandringen. Och det är den senare frågan som nu ställs till politiker. Som om allt sexuellt våld skulle försvinna genom att stänga gränserna.

Många tidningar kritiserar även politiker för att man undvikit de svåra frågorna gällande invandringen. Vilka svåra frågor man avser blir oftast inte klart, i Finland har man ju verkligen diskuterat invandring ur en mängd olika synvinklar, år efter år och val efter val. Och tysta har vi inte varit.

Det är nämligen många som efter terrordådet i Åbo larmade om asylförläggningarnas resursbehov och behovet av mentalvård och mer samarbete med de olika religiösa samfunden. Det är många som har varnat för riskerna med att öka papperslösheten genom att avskaffa asyltjänsterna för personer med ett negativt beslut men utan möjligheter att återvända frivilligt. Det är många som har krävt att integrationen påbörjas redan i asylskedet, för att undvika en situation där människor måste vänta i osäkerhet till och med i flera år utan möjligheter att lära sig språk. Det är många som har krävt mera satsningar på integrationstjänsterna och möjligheter till en kurs i samhällsorientering på sitt eget språk, för alla som flyttar till Finland. Det är många som har varnat för den segregering som följer av en dålig bostadspolitik.

Och framförallt är det många som i åratal arbetat för förbättrade tjänster för offer för sexuellt våld och för fler skyddshemsplatser i hela landet. Det är många som i åratal arbetat för en striktare våldtäktslagstiftning, baserad på samtycke. Det är många som i åratal arbetat för jämställdhet, och alla flickors och pojkars rätt att gå fria från sexuella trakasserier. Att kalla dem naiva och blåögda är inte rättvist.