När åkeriföretagaren fattar sitt köpbeslut behöver han all tillgänglig – och pålitlig – information. Det är det vi nu i Europaparlamentet har jobbat aktivt för.

Våra inhemska företagare tvingas dessutom konkurrera med diverse mellaneuropeiska företag, som ibland tolkar reglerna lite vårdslöst.

Att de här företagen och fordonen har en stor betydelse för landet torde därför inte vara oklart för någon, och det är därför jag med stort intresse har arbetat med det kommande regelverket kring utsläppsgränserna för lastbilar.

Motsvarande regler har redan tidigare funnits (och överträtts) för person- och skåpbilar.

Det handlar i det här fallet om att skapa ett så transparent sätt som möjligt för konsumenten (åkeriföretagaren) och myndigheterna att hålla koll på bilarnas utsläpp och bränsleförbrukning.

Varför är det här viktigt och intressant för någon annan än för en Europarlamentariker? För det första så har vi miljöaspekten. Regeringen har satt som mål att vi fram till 2030 ska halvera alla utsläpp i trafiken i jämförelse med nivån från 2005.

Det är väldigt ambitiöst och stora åtgärder måste till för att det ska uppnås. En låg bränsleförbrukning ger naturligtvis i regel lägre utsläpp. Ännu lägre blir den med miljövänligare bränslen.

Bränsleförbrukningen är en av de drivande faktorerna som påverkar åkeriföretagarens beslut och val av tillverkare när han fattar ett för företaget jättelikt investeringsbeslut och köper en ny lastbil. Med en lägre bränsleförbrukning sparar åkeriföretagaren stora pengar också om det alternativa och mera miljövänliga bränslet kostade lite mera. Modernare lastbilar och klarare regler kan med andra ord göra mycket för miljön.

När åkeriföretagaren fattar sitt köpbeslut behöver han all tillgänglig – och pålitlig – information. Det är det vi nu i Europaparlamentet har jobbat aktivt för.

Att den här informationen finns och att den stämmer när myndigheterna till exempel bestämmer utsläppsgränser och/eller eventuella miljövägtullar är också väsentlig. Men nu kommer klagomålen från lastbilstillverkarna.

Om vi inte hade haft skandalen med manipulerade utsläppsvärden, hade det kanske varit lite mera möjligt att lyssna på tillverkarnas klagomål. Det blir inte alls lättare av att lastbilstillverkarna år 2016 tilldömdes en rejäl straffsats på nästan 3 miljarder euro för att ha upprätthållit en priskartell.

Åkeriföretagaren hade alltså vare sig tillgång till pålitliga uppgifter om bränsleförbrukningen eller om hur prisbildningen fungerade.

Lastbilarna bär alltså på en bokstavligen rätt så tung börda. Utan lastbilar så fungerar inte samhället och utan en utsläppsminskning klarar vi inte beslut från COP21-mötet I Paris. För oss återstår det att visa hur koldioxid- och fossilneutralt vi kan få vårt samhälle att fungera.