Några ord om värmen
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Nu, mitt i värmeböljan och sommarhettan, känns det mer än angeläget att skriva några ord om värme. Vi har alla fått njuta av en varm sommar. Stränderna och uteserveringarna är fulla av folk. Den ständiga värmen har präglat vår gemensamma, somriga vardag.
Solen har inte gömt sig, utan vi har fått vår dos av dess värmande strålar. Och visst är det är härligt att simma i varmt vatten. Finlands sommar brukar vara kort, men nu har den visat sin varmaste sida.
Värme är någonting som vi ofta förknippar med positiva associationer. I vardagligt tänkande och språkbruk uppskattar vi värme, helt enkelt. Och detta är förstås logiskt – värme behövs. Hela vår tillvaro är beroende av solvärmen, som ger tillväxt och liv.
Värmen har också viktiga funktioner i det mellanmänskliga livet. Vi formas och bärs som människor tack vare den mellanmänskliga värme som förmedlas av våra föräldrar och andra människor i vår omgivning.
Varma människor uppskattas, medan kalla människor i regel inte ses som goda människor. När vi upplever något vara riktigt bra rekommenderar vi det varmt. Även vid sorgliga tillfällen önskar vi varandra ett varmt deltagande.
Men värme är någonting som också kan ha dåliga sidor och följder. Klimatförändringen, som manifesteras i den globala uppvärmningen, är kanske det mest talande exemplet på detta. Även den härliga sommarvärmen kan ha dåliga sidor.
När jag mitt i den heta sommarnatten svettas i mina lakan, känner jag mig minsann ha fått nog av värmen. För att inte tala om alla åldringar och sjuka som kan lida av värmeböljan.
Också den mellanmänskliga värmen kan vara motstridig till sin natur: vissa mänskliga gemenskaper, som några upplever som varma och meningsfulla, kan innehålla ingredienser som andra upplever som inskränkande och rentav skadliga. Såväl religiösa som sekulära exempel på detta finns, både här i Finland och ute i stora världen. Gränserna mellan den goda och den skadliga värmen kan ibland vara flytande, men ändå viktiga att beakta.
Jesus talade inte så mycket om värme, men den manifesterades i Hans handlingar. Han mötte alla med förståelse och respekt, men också med uppriktig ärlighet.
Med Jesus som exempel kan det vara bra att minnas hur mycket vi människor uppskattar och är beroende av värme i våra mellanmänskliga möten. Kanske är detta något som jag själv kunde komma ihåg och låta påverka mina vardagliga handlingar?