"Mycket skärmtid gör människor olyckliga. Det visar forskning. De ungdomar som spenderade mer tid på att träffa vänner, motionera och läsa var lyckligare än de som spenderade mer tid på digitala medier"

Mycket skärmtid gör människor olyckliga. Det visar en amerikansk forskning. Forskarna har analyserat hur en miljon ungdomar använde sin fritid och vilka aktiviteter som korrelerade med högre välbefinnande och vilka aktiviteter som sänkte välbefinnandet.

Det som framkom i undersökningen var att de ungdomar som spenderade mer tid på att träffa vänner, motionera, läsa och till och med göra läxor var lyckligare, medan de som spenderade mer tid på sociala medier, med att spela datorspel, chatta eller se på teve var olyckligare.

Forskarna ger inte själva en förklaring till varför ökad skärmtid gör ungdomar olyckligare utan visar bara på sambandet mellan att välbefinnandet ökar och minskar i relation till skärmtiden.

Låt mig få komma med en mer ovetenskaplig reflektion om hur den ständiga uppkopplingen gör oss stressade. Smarttelefonerna, surfplattorna och streamingtjänsterna har tagit innebörden av att det är svårt att leva i nuet till en ny nivå. I våra hem finns hela tiden flera fönster ut till andra (virtuella) rum.

Jag börjar lite roat tänka på att psykoanalysen säger att människan är ett splittrat subjekt. Freud hade inte dagens skärmtittande människor i tankarna när han utformade sin teori om det mänskliga psyket. Men det känns väldigt träffande för att beskriva den nutida människans existens.

Jag tror inte att det kan överskattas hur stor inverkan den digitala revolutionen har på vårt varande i världen. Vi är hela tiden splittrade mellan olika rum: det fysiska, gruppchattar i olika appar och andras middagar som man får ta del av på Instagram.

Vi är splittrade mellan olika människor, de som vi umgås med i samma rum och alla de andra människorna som vi har pågående konversationer med på Whatsapp, Messenger med flera.

Men vi mår väl bra av att vara sociala och upprätthålla kontakten med vänner och bekanta? Forskarna kom också till den intressanta slutsatsen att de som inte alls använde digitala medier på sin fritid var mindre lyckliga än de som använde digitala medier lite grann (mindre än en timme per dag). Graden av lycka sjönk sedan gradvis med fler timmar skärmtid.

Stress är inte alltid lätt att sätta fingret på. Avgaser, folkmassor och trafikbuller är stressfaktorer, men vi tänker inte konstant på det när vi rör oss i staden. Det blir bara ett brus i bakgrunden som man inte märker innan man byter miljö. På samma sätt blir skärmarna ett bakgrundsstressbrus, som vi inte märker eftersom det är en så given del av vår vardag.

Vi märker det inte förrän vi skulle stänga av alla digitala medier och bara ha tillgång till de böcker, teckningstillbehör, kläderna som behöver lappas, instrument som inte har spelats på länge och allt annat som man har tid för om man lyfter blicken från telefonen eller datorn.