Mottitaktiken visade sin styrka

Vinterkriget bröt ut den 30 november 1939 när Sovjetunionen anföll Finland från tre ställen vid gränsen samtidigt. Detta hände för 80 år sedan.

Sovjetunionen förklarade anfallet med fallet i Mainila, där Sovjet beskyllde Finland för att ha skjutit fyra soldater.

Sovjetunionen gick över gränsen på Karleska näset med en armé på cirka 200 000 man utrustad med stridsvagnar, artilleri och flyg.

Finland fick försvara sig mot detta, men med hälften så stor styrka. Ryssarna anföll också norr om Ladoga och vid Petsamo.

När ryssarna senare bombade Helsingfors och Viborg utsåg president Kyösti Kallio (1873–1940) fältmarskalk Carl Gustav Mannerheim (1867–1951 ) till överbefälhavare.

Den finska krigsledningen överraskades av Sovjetunionen som anföll längs den långa finska gränsen. Krigsledningen hade inte tänkt sig att det logiskt var möjligt att operera med den storlek av förband som ryssarna anföll med. Man hade högst förväntat sig att Sovjet skulle komma fram med regementen längs ödemarksvägarna, men de avancerade med armékårer.

Finska armèn tvingades omdirigera förstärkningar som var på väg till Karelska näset.

Efter att försvaret samlat sig visade det sig att underhållet till de ryska förbanden var deras svaghet.

De finska trupperna använde då motti-taktiken vilket gick ut på att klyva fiendens grupper i flera små, vilka man sedan omringade, och började eliminera dem en och en. Detta var en effektiv taktik, speciellt emot de ryska trupperna som vid sina anfall måste hålla sig på vägarna.

Finnarna som däremot hade skidor, hade inga problem att ta sig fram i skogarna. Motti-taktiken visade sig vara så effektiv att hela den ryska offensiven hölls fast vid östgränsen vid årsskiftet 1939-40.

Allt fler divisioner började använda denna taktik. Man lyckades bevisa mottis effektivitet.

Maarit Lehtihaara

Magister, rättsnotarie