Motion ska kunna vara både nytta och nöje

Det här är min första kolumn som nyutnämnd idrotts- och ungdomsminister. Jag tänkte därför ta tillfället i akt och öppna upp hur jobbet kommit igång och hur jag tänker kring den här posten.

De senaste veckorna har varit turbulenta. På undervisnings- och kulturministeriet har jag träffat tjänstemän och fått briefar om mitt ansvarsområde. Jag har varit med om det första officiella uppdraget där jag fick möta Finlands landslag komma hem från Special Olympics. I riksdagens plenisal har debatten gått het och vi har hunnit rösta om en ministers förtroende. Regeringens start har visat sig vara knagglig och det är ingen hemlighet att värdegrunden bland de fyra regeringspartierna är olika. Men vi har ett gemensamt mål och en gemensam uppgift.

Till mitt ansvarsområde hör frågor gällande idrott, motion, unga och studiestödet. Jag är hedrad över det förtroende jag fått och tar posten på allvar. Här finns frågor som berör oss alla oberoende ålder. Bland barn och unga är det ungefär var tredje och bland vuxna var fjärde finländare som får tillräckligt med motion för att må bra. Stillasittandet har blivit en allt större utmaning för vårt samhälle. Det här vill jag försöka ändra på.

Under corona satt jag själv väldigt mycket stilla. Dagarna fylldes med det ena distansmötet efter det andra och jag kände att dagarna blev sega. Det var då jag fick inspiration till att göra en löprunda varje dag. Vissa dagar känns det motigt att springa då blir rundan kortare, andra dagar blir den längre. Det här är ett sätt för mig att orka med vardagen. För någon annan kan det vara t.ex. ett yogapass, att gå till gymmet, gå ut och gå, simma, spela någon lagsport. Möjligheterna är många.

Motion och idrott ska ses som något roligt, något alla kan hålla på med. Jag ser på det som ett redskap att orka istället för ett ändamål i sig själv. Den förändringen skulle jag även vilja se i skolorna. Många har dåliga minnen av skolgymnastiken för att det var något som man blev tvungen att göra och var man inte lika bra som ”alla andra” kändes det av. Skolgymnastiken borde inte ses som en prestation utan som ett redskap för att orka med vardagen. Det är även ett sätt att kunna testa på olika grenar, oberoende barnets bakgrund.

Många unga slutar med idrotten då det blir för seriöst. Förstå mig inte fel. Det ska finnas möjligheter att bli toppidrottare och de vägarna ska vi också främja. Men det ska även vara möjligt att idrotta för att det är roligt, för att det hjälper en att må bra.

Coronapandemin har satt sina spår på många ungas välmående. Det finns de unga som mår bra men det finns också en växande klyfta som mår allt sämre. De här utmaningarna måste vi ta på allvar. Undervisnings- och kulturministeriet har i regeringsprogrammet tilldelats det övergripande ansvaret för att leda arbetet med ungdomarnas välmående. Vi kommer att utarbeta ett omfattande åtgärdsprogram för att förhindra segregeringen av ungdomar och ta itu med problemen gällande välmående och mental hälsa. Det här ser jag att måste göras i brett samarbete med organisationer som representerar unga och olika ministerier. De ungas röst måste bli hörd i det här arbetet.

Efter många år av kriser behöver vi satsningar som skapar framtidstro för unga, det ska finnas möjligheter till att förverkliga sig själv genom hobbyverksamhet, lågtröskelmottagningar då man stöter på utmaningar i vardagen och trygga vuxna att vända sig till i vardagen, t.ex. i skolorna. Här finns många åtgärder att ta itu med.

Jag önskar alla en avkopplande sommar där det välbehövliga lugna stunderna kan varvas med lite vardags- och nyttomotion. Det gör gott även under sommaren.

Här kan du läsa fler kolumner av Sandra Bergqvist.