Mot ett mer hållbart skogsbruk i offentligt ägda skogar
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Kolsänkorna i skogarna och marken kommer att få en allt större betydelse i klimatpolitiken inom de kommande åren.
Enligt klimatavtalet från Paris borde kolutsläppen och kolsänkorna vara i balans fram till slutet av detta århundrade.
De finländska skogarna har hittills fungerat som kolsänkor, men de av regeringen planerade ökade avverkningarna hotar allvarligt att försämra våra skogars kolbindningskapacitet.
Försvagade kolsänkor leder till att utsläppen i atmosfären ökar.
Offentligt ägda skogar behöver i framtiden skötas så att så mycket kol som möjligt hinner bindas i träden före avverkning.
Skogen borde inte brukas som en likåldrig trädgeneration, utan målet för skogsbruket borde vara skogsbestånd med träd av olika åldrar.
Kalhuggningen försämrar skogens kolbalans för t.o.m. 20 år framåt och inte ens borttagandet av hyggesavfallet kompenserar för slutavverkningens påverkan på kolbalansen.
Den snabba minskningen av naturens mångfald utgör ett hot mot jordens biosfär.
För närvarande lever mer än en tredjedel av de utrotningshotade arterna i Finland i skogarna.
I synnerhet intensivt skogsbruk och minskningen av antalet gamla skogar har gjort att flera arter snabbare har blivit utrotningshotade.
Kalhuggningarna försämrar också betydligt möjligheterna att använda skogarna för rekreation samt skogarnas landskapsmässiga värde.
Det primära målet med skötseln av offentligt ägda skogar ska inte vara att uppnå maximal ekonomisk vinning, utan välbefinnandet för människan och naturen.
Naturens hälsoverkningar har visat sig vara betydande varför skogsbruksmetoder, som tar hänsyn till skogarnas användning för rekreation, indirekt även främjar medborgarnas välbefinnande.
Naturens mångfald i ekonomiskogarna kan också förbättras till exempel genom att avlägsna granar från lundar, spara död ved, ta hänsyn till fåglarnas häckningstider och gynna skogsbruksmetoder som bygger på hyggesfritt skogsbruk.
I skötseln av skogar ägda av kommuner, staten och församlingar borde alltså metoder vara sådana att de främjar naturens mångfald, kolbindningen och användningen av skogarna för rekreation. Från skogsbruk som bygger på slutavverkningar borde man övergå till att tillämpa allt mjukare skogsbruksmetoder som bygger på hyggesfritt skogsbruk.
Klimatförändringen väntar inte.
Minskningen av naturens mångfald väntar inte.
Låt oss göra något åt saken så länge vi har en möjlighet.
Helena Särkijärvi
Fil.mag., pol.kand.
Pargas