Modersmålets sång – ”Modifiera firandet så att fler kan känna sig välkomna”
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Jag tog del av diskussionen i november huruvida ”Modersmålets sång” är en bra sång och om den passar att sjungas ännu i våra dagar.
Yle-artikeln var författad av Peter Lüttge – välkänd kulturdebattör och teaterrecensent. Han är liksom jag invandrad finländare. Hans kritik mot sången var bekant för mig sedan tidigare.
Argumenten för att den borde slopas är att den textmässigt innehåller referenser till en förlegad människosyn, att den inte är tillräckligt inkluderande för alla som känner sig som finlandssvenskar och att den eventuellt gör sig skyldig till rasism.
Ganska allvarliga anklagelser sålunda.
I slutet av artikeln kunde läsarna rösta vilken åsikt de hade i frågan. Många hade valt att göra det, knappt 3 400 personer vilket faktiskt utgör hela 1 procent av finlandssvenskarna.
Men ganska få av dem som svarat tyckte att det var dags att byta ut sången, modifiera texten eller skrota traditionen med att sjunga en dylik sång.
I fjol fick jag finländskt medborgarskap. Det här gör mig till finlandssvensk i många avseenden även om min rikssvenska identitet och dialekt finns kvar.
Majoriteten av dem som svarat (77,5 procent) såg inga problem med att fortsätta sjunga ”Modersmålets sång” i dess nuvarande form.
Jag flyttade till Finland från Sverige 1998 och har bott i Åbo i 27 år.
I fjol fick jag finländskt medborgarskap.
Det här gör mig till finlandssvensk i många avseenden även om min rikssvenska identitet och dialekt finns kvar. Vad betyder modersmålets sång för mig?
Som körsångare sjunger jag mycket traditionell musik med text från olika sekler.
Över hela året sjungs sånger som anknyter till olika slags firande: kyrkliga, profana, nationella osv.
Det är inte alltid jag håller med om innehållet i texterna men det finns många gånger en bra orsak att framföra musikstycken med dess ursprungliga texter, ibland en historisk sådan.
Men det finns också anledning att ställa sig frågan: varför sjunger vi den här sången vid det här tillfället?
Jag gör också stor skillnad mellan vad en kör framför inför en publik och vad som påbjuds att sjungas som allsång.
Allsången har mycket höga krav på att innehållet både textmässigt och musikaliskt ska motsvara vad tillställningen vill förmedla och vad publiken ska ta med sig hem.
”Modersmålets sång” resonerar starkt i mig – både texten och den pampiga melodin.
Jag har inte ”hört dess toner ljuda i ljuvlig barndomstid” för jag hörde den första gången när jag var vuxen.
Men svenska är mitt modersmål och att det ”skärper sinnets stål” torde stå klart för alla som har fått utbildning på sitt modersmål.
Vi kunde exportera modersmålets sång till fler språkgrupper i vår närhet så att alla får sjunga modersmålets sång på sitt eget modersmål.
Det får också gärna ”ljuda högt och fritt” i hela Finland utan att någon känner sig kränkt. Alltså hittar jag inget i texten som är problematiskt idag.
Tvärtom kunde vi exportera modersmålets sång till fler språkgrupper i vår närhet så att alla får sjunga modersmålets sång på sitt eget modersmål.
Det här slog vi mynt av i min kör när Finland firade sin 101: a födelsedag.
I repertoaren ingick ”Modersmålets sång” men vi sjöng den enbart i en översättning till finska – Äidinkielen laulu.
Bakom kören fanns namnet Finland skrivet på de tio största invandrarspråken i Finland: ryska, estniska, arabiska, somaliska, engelska, kurdiska, kinesiska, persiska, thailändska och vietnamesiska.
Idag hör man ofta krav på att bryta en tradition när denna inte är tillräckligt inkluderande och inte kan omfatta alla.
Det gäller allt från matbespisning till toalettskyltning eller för den delen mors- och farsdagsfirandet.
Att sluta fira olika traditioner för att inte alla kan delta är så mycket sämre än att modifiera firandet så att fler kan känna sig välkomna.