Minna Arve: Ett tryggt Åbo är ett attraktivt Åbo

Minna Arve har bråttom.

Från och med den 13 november är hon Åbos stadsdirektör. Innan det ska hon avrunda sin tid som vd för Åbo handelskammare.

Fokus ligger just nu på det senare, säger Arve när ÅU träffar henne i handelskammarens lokaler på Puolalagatan.

– Men det kommer redan information från stadens håll så det är bra att övergångsperioden är kort.

Det går bra för den stad som samlingspartisten Arve, med en rösts marginal, valdes att leda.

Spaltmetrar har skrivits om den ekonomiska boomen i Åbo. Tillväxten har spridit sig som ringar på vattnet och dragit stora delar av regionen med sig.

Framgången präglar också stadens beslutsfattande och strategier. I fjol höstas höjde Arves föregångare Aleksi Randell ribban och sa att man nu utgår från att Åbo har 220 000 invånare år 2030.

I dagsläget finns knappt 190 000 Åbobor.

Arve säger att om staden växer med nästan 2 000 personer per år – vilket är fallet just nu – så är visionen motiverad, inte minst för att den hjälper Åbo att möta de behov som inflyttningen skapar.

– Det handlar om stadsplanering, om att ha tillräckligt med bostäder och infrastruktur, och om servicen till stadsborna.

Arve säger att hennes roll i tillväxten är att göra Åbo attraktivt för dem som vill bo och jobba i staden.

– Strategin kommer att uppdateras men på det stora taget handlar det om hurdan tillväxt vi vill ha. Det handlar om Åbos dragningskraft. Vi kan inte enbart tala om bostäder, infrastruktur och service. Det handlar också om barndagvård, om grundskola och universitet.

Attraktionskraften ska också locka företag till staden. Därför önskar hon att de politiska fullmäktigegrupperna hittade flera gemensamma linjer än vad som nu är fallet.

De grönas och Vänsterförbundets framgång och Socialdemokraternas bakslag i kommunalvalet i våras innebar slutet på den överenskommelse som brukar kallas för Åboavtalet.

Avtalet var ett ramverk för de politiska besluten i Åbo, ofta förankrade i stadsbudgetarna under mandatperioden. Något sådant riktgivande avtal finns inte i dagsläget.

Arve hoppas att det blir en ändring på det. Hon ser gärna att fullmäktigegrupperna kommer överens om de stora linjerna, till exempel i investeringsfrågor.

– De skulle hjälpa oss tjänstemän i vårt arbete när vi verkställer beslut och leda till en framförhållning som näringslivet uppskattar.

Efter stadsdirektörsvalet har anonyma källor i Turun Sanomat sagt att valet föregicks av en överenskommelse mellan De gröna och Samlingspartiet.

Enligt påståendet ska majoriteten av De gröna ha ställt sig bakom Arve i utbyte mot löften om att snabbspårvägen i Åbo blir av.

Arve säger att dylika spekulationer inte påverkar henne det minsta. Hennes syn på snabbspårvägen – och det andra alternativet, en så kallad superbuss – är att de är del av en större helhet.

Det handlar om hur kollektivtrafiken i Åbo överlag ska lösas. Den lösningen måste stämmas av med den så kallade centrumvisionen, med de utsläppsmål som staden ställt upp och inkludera alla – bilister, cyklister, kollektivtrafikåkare och fotgängare.

Arve påminner om att en snabbspårväg eller en superbuss handlar om investeringar på upp till 400 miljoner euro.

– När vi fattar beslut för att nå våra utsläppsmål måste vi fundera på hur pengarna används bäst. Kanske finns det ett tredje alternativ till snabbspårvägen och superbussen?

Social- och hälsovårdsreformen och landskapsreformen är tänkta att genomföras under den period som Arve är stadsdirektör.

Hon säger att hennes viktigaste uppgift, vad gäller vårdreform, är att se till att Åboborna får en lika bra vård efter reformen som de får nu. Övergångsperioden måste vara smidig, också för stadens anställda som i och med reformen börjar jobba för landskapet.

Vad gäller landskapsreformen bedömer Arve att det riskerar bli en soppa med för många kockar, speciellt vad gäller tjänster som är viktiga för städernas tillväxt.

Åbo har ett givande samarbete med näringslivet, med stadens universitet och högskolor, med Turku science park och så vidare, och landskapsreformen får inte köra en kil in i det samarbetet.

– Det är viktigt att alla är på det klara med vem som gör vad. De lagförslag som regeringen kommit med är inte de bästa och jag hoppas att statsmakten verkligen lyssnar på städerna i den här frågan. Annars kan det resultera i spänningar som är svåra att komma över.

Att hålla igång tillväxten blir en av Arves centrala uppgifter under de närmaste fyra åren (huruvida det blir en fortsättning på stadsdirektörsbefattningen beror bland annat på om Åbo går in för en borgmästarmodell eller inte).

Men hon vill också göra något åt segregationen i staden. Hennes tes är att om staden kommer åt marginaliseringen av unga har man större chans att råda bot på en rad andra problem.

Utbildningssektorns betydelse – speciellt i steget från grundskolan till andra stadiet – kan inte överdrivas, men också den tredje sektorn har en viktig roll, säger Arve.

En möjlighet är att Åbo knyter partneravtal med olika föreningar och organisationer som på olika sätt jobbar med de här frågorna.

– Vi ska hitta ett sätt att koordinera arbetet mellan staden och föreningarna, fundera över när staden ska vara aktiv och när föreningarna ska vara det. De har nätverk och personliga kontakter som vi inte har.

Vid sidan av det här vill Arve fortsätta bygga på det delaktighetsprojekt som staden redan kommit igång med.

Kort sagt handlar det om att upprätta en dialog med Åboborna men exakt hur det här ska gå till är ännu öppet.

Arve säger att hon inte behöver uppfinna hjulet på nytt. Bland annat har Åbo Akademi och Åbo universitet forskare som kan bidra när stadens växelverkan med sina invånare utvecklas.

Upplever du att olika stadsdelar i Åbo har behandlats på olika sätt, om man till exempel jämför Pansio och Perno med mer centrala stadsdelar?

– Ett beslut ska inte gälla för alla stadsdelar. Besluten ska bygga på de olika stadsdelarnas styrkor. Till exempel Pansio och Perno är väldigt vackra stadsdelar. Vi borde utnyttja deras närhet till havet bättre men också utveckla den existerande byggnadsmassan, som kanske inte är så vacker. Pansio och Perno har en hög arbetslöshet. Det måste vi åtgärda.

Kommer sociala frågor att få mer utrymme under din period som stadsdirektör än vad som varit fallet under tidigare samlingspartistiska stadsdirektörer?

– Min uppgift är att föra Åbo i den riktning som jag tror är bäst för staden. Jag tänker inte på det här som en samlingspartistisk agenda. Jag nämnde Åbos attraktionskraft tidigare. Sociala frågor är en aspekt av den. Vi måste kunna garantera allas trygghet. För att göra det måste vi ta oss an de problem som orsakar otryggheten.

Arve säger att hennes ansvar gentemot Åboborna inte förändras mycket när hon tar steget från folkvald till stadens högsta tjänsteman. Hon är stadens ansikte utåt och inåt och den som ansvarar för att allt ska fungera.

– Det här tycker jag att är en viktig aspekt: staden ska fungera.

På tal om det: arbetsplatsundersökningar vid Åbo stad visar att över en tredjedel av de anställda upplever sig ha för mycket jobb och över 40 procent upplever att de inte kan påverka sin arbetsmiljö. Hur ska du åtgärda det?

– Vi måste ställa oss frågan: Gör vi rätt saker på rätt sätt? Det måste finnas utrymme att fundera över det här och samtidigt jobba mot samma mål. Känslan av att ha för mycket arbete hänger ofta ihop med känslan av att inte kunna påverka. När företag talar om kvalitetsutveckling så avser de också arbetsmiljön. Det måste vi bli bättre på. Det ska sägas att mycket har redan gjorts och arbetsplatsundersökningarna visar det. Men staden ska bli öppnare och mera genomskinlig. Det här är en viktig fråga för mig.

Arve säger att hon vill leda genom exempel. Det gäller också svenskan.

Åbo lever inte alltid upp till sin tvåspråkighet i praktiken, men hon vill inte fälla några omdömen om hur staden klarar sig på svenska innan hon bekantat sig närmare med eventuella problem.

– Svenskan är viktig för Åbo. Jag visar det genom att tala svenska och jag vill att stadens ledande tjänstemän ska tala svenska. Jag tror också att man bättre förstår hur viktigt det är att få uttrycka sig på det egna modersmålet när man kommunicerar på ett annat språk, men jag har inga patentlösningar på språkfrågan.

Åbo är förstås inte enbart tvåspråkig utan en stad med många nationaliteter och kulturer. Sådan har staden alltid varit och sådan kommer den att förbli, säger Arve.

Knivattacken i centrum den 18 augusti har inte ändrat på det.

Däremot visar debatten om det mångkulturella Finland hur viktigt det är att motverka segregationen i ett tidigt skede, säger Arve och återkommer till frågan om hur ett tryggt Åbo är ett attraktivt Åbo.

– Risken för att ungdomar radikaliseras ökar om de blir marginaliserade. Därför är det viktigt att ingen känner sig utanför. Det är mycket möjligt att vi behöver åtgärder som övervakning och bättre belysning för att folk ska känna sig trygga, men vi måste också komma åt grundproblemen.

Minna Arve