Ministrar på besök i Åbo: Hälsovården bör bli bättre och effektivare
– Vi måste råda bot på de växande klyftorna. Mellan olika kommuner och olika socioekonomiska grupper finns det klara skillnader på tillgången till läkartjänster.
Det konstaterade undervisningsminister Li Andersson (VF) i dag under en informationsträff i Logomo i Åbo.
Tillfället var en del av regeringens landskapsturné där ministrarna besöker Finlands landskap och presenterar regeringens nya social- och hälsovårdsreform samt svarar på frågor från kommuner, sjukvårdsdistrikt och andra aktörer som berörs av reformen.
På informationsträffen närvarade Andersson och familje- och omsorgsminister Krista Kiuru (SDP).
Utveckla basservice
Både Kiuru och Andersson poängterar att målet för social- och hälsovårdsreformen är det samma som man strävat efter sedan en reform började diskuteras i början av 2000-talet: bättre och effektivare hälsovård i Finland.
Dessutom läggs också tyngd på verklig förändring i hälsovårdstjänsternas innehåll, och inte bara på en strukturell reform.
– Syftet är att utveckla service på basnivå. Mätaren för reformens succé är huruvida tjänsterna har blivit bättre i vardagen, säger minister Andersson.
Andersson lyfter fram kötider som ett aktuellt exempel på ett område som speciellt större städer såsom Åbo kämpar med och kunde förbättras, speciellt nu under den rådande coronapandemin då kötiderna vuxit explosionsartat.
Beskattningsrätt åt vårdlandskapen
Minister Kiuru kallar reformen för en ”skelettmodell” eftersom modellen är en avskalad version av Juha Sipiläs (C) regerings modell, och denna modell införs stegvis i stället för att reformera om hela hälsovårdssektorn på en gång.
I första steget, det vill säga år 2023 då den nya modellen ska tas i bruk, har de nya landskapen inte beskattningsrätt, utan istället finansieras hälsovården via staten. Både Kiuru och Andersson hoppas däremot på att beskattningen kunde kopplas direkt till landskapen.
– Det är viktigt att ge social- och hälsovårdslandskapen beskattningsrätt, eftersom det ger ett incitament för att kostnadseffektivt organisera verksamheten, säger Andersson.
En separat parlamentarisk arbetsgrupp utreder frågan om beskattningsrätt till landskapen. Ministrarna säger att diskussioner med riksdagspartierna om att införa beskattningsrätten redan har börjat.
Det här ingår i regeringens vårdreformsförslag
Det skapas 21 social- och hälsovårdslandskap som ansvarar för att arrangera social- och hälsovården och räddningsväsendets verksamhet. Därtill är Helsingfors ett eget område med samma ansvar.
Social- och hälsovårdslandskapen och Helsingfors ingår i sammanlagt fem samarbetsområden som motsvarar de nuvarande specialupptagningsområdena med universitetssjukhus.
Det högsta beslutande organet i ett social- och hälsovårdslandskap är landskapsfullmäktige som kommer att väljas med val. Det första landskapsvalet ska hållas i början av 2022.
Om det finns endast enspråkiga kommuner i ett social- och hälsovårdslandskap är landskapet enspråkigt. Om det finns också tvåspråkiga kommuner i ett social- och hälsovårdslandskap är landskapet tvåspråkigt.
Kommunanställda inom social- och hälsovården och räddningsväsendet blir anställda hos de nya social- och hälsovårdslandskapen.
19,1 miljarder euro av kommunernas finansiering flyttas till de nya social- och hälsovårdslandskapen som övertar många av kommunernas uppgifter. Social- och hälsovårdslandskapens intäkter består av statligt understöd och av avgifter som landskapen kan uppbära.
En del av kommunernas skatteintäkter, cirka 12,7 miljarder euro, flyttas till staten. Det innebär att kommunernas skattesatser sjunker medan statens beskattning ökar. Social- och hälsovårdslandskapen har inledningsvis inte beskattningsrätt.
Social- och hälsovårdslandskapen tar över ägandet av samkommuner från kommunerna.
Social- och hälsovårdslandskapen måste själva ha en tillräcklig förmåga att svara på invånarnas behov av social- och hälsovård. Landskapen kommer att bli tvungna att säga upp kontrakt om tjänster som lagts ut på entreprenad om kontrakten strider mot de nya lagarna i social- och hälsovårdsreformen.