”Mindre dyrt än spårväg och snabbare gjort vore regiontrafik på järnväg”
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Jarl Ahlbeck skriver i slutet av december att Tammerfors har en fungerande spårväg delvis till följd av stadens "geometri" som skiljer sig från Åbo.
Ahlbeck har rätt i att Åbo inte är i kläm mellan sjöar och han har troligen rätt i att Kråkkärret aldrig blir ett nytt Hervanta.
När det gäller Malmö påminner han om att det inte blev ny spårväg där, men vi ska komma i håg att invånarna har nytta av ett omfattande nät av närtåg i Skåne, i en tunnel under staden samt dessutom vidare till Köpenhamn.
Hela storregionen kring Öresund har cirka tre och en halv miljoner invånare och ännu mer om man räknar med hela Själland, således över tiofalt mer än i Åboregionen.
Är regionerna jämförbara? Malmö är dessutom inte helt utan spårväg. Där finns en museispårväg mitt i staden. Lund har sedan 2020 en spårvägslinje.
Stadsfullmäktige i Tammerfors och Birkala beslöt 21.10.2024 att bygga ut spårvägen till något som mycket grovt börjar likna ett liggande X.
Linjen till Birkala kommer inte att korsa Tammerforsen utan som förlängning av befintlig linje först fortsätta söderut förbi busstationen och därefter västerut söder om Pyhäjärvi.
I östra änden förlängs linjen från sjukhuset till Linnainmaa.
Den senaste linjeförlängningen från Santalahti till Lentävänniemi togs i bruk för en vecka sedan.
Vanda stadsfullmäktige beslöt 21.10.2024 att bygga stadens första spårväg mellan flygplatsen, Dickursby, Håkansböle och Mellungsbacka i Helsingfors.
Linjen kompletterar närtåg och bussar.
Sommaren 2024 beslöt kommunfullmäktige i Uppsala att gå vidare med spårvägsprojektet. Staden har cirka 250 000 miljoner invånare, vilket är jämförbart med Åboregionen.
Uppsala har på samma sätt som Åbo haft spårväg och staden med sin å har liknande geografi och ställvis lika bedrövliga grundförhållanden som Åbo.
Uppsalaspårvägen är en del av ett stort infrastrukturprojekt med nya bostadsområden och en utbyggnad av järnvägen till minst fyra spår på hela sträckan Uppsala–Stockholm.
Jag är säker på att Ahlbeck snart redogör för de politiska krafterna och resonemangen bakom dessa beslut men i Tammerfors, Birkala och Vanda verkar Samlingspartiet delvis vara med på noterna.
I Uppsala stretar Moderaterna emot. Varför är det så viktigt vem i stället för varför man är för eller emot?
Naturligtvis ska vi inte i Åbo kopiera andras beslut, men det vore bra om det hela kunde argumenteras utan stereotypa förtecken.
Jag tror att vi vill vår stad det bästa. Den första linjen följs förhoppningsvis i framtiden av flera som binder samman Reso med S:t Karins via Åbo och möjliggör småningom att biltrafiken kunde minska.
Varför vore det inte önskvärt att arbetande, boende och byggande koncentreras kring spårtrafiklederna?
Närhet till spåret och tät trafik gör att man åker på det. Detta verkar vara ett centralt tema i många regioner för att minska miljöbelastningen.
Som Ahlbeck skriver blir det säkert huvudlöst dyrt med spårväg, men det kan trots allt löna sig om man ser till att den används och bidrar till ett hälsosammare samhälle med fler arbetsplatser och bostäder i en växande stad.
Mindre dyrt än spårväg och snabbare gjort vore regiontrafik på järnväg efter att bangårdsrenoveringen är klar i slutet av året. Många euro har åkt ner i leran för att vi ska ha en ny järnvägsbro över ån. När ska vi börja få mer nytta av dessa pengar?
Åboregionen är Nordens största region utan spårbunden närtrafik och Åbo stad har genom bristfälligt genomtänkta beslut fördyrat anordnandet av sådan. Är detta optimalt?