"Min pappa var en mångsidig humorist". John Cederlöf minns sin far Egil, upphovsman till boken "Vi gör musik".
När John Cederlöf börjar berätta om sin pappa är det många minnen, historier och anekdoter han vill dela med sig av.
Om en dryg vecka är det jämt 34 år sedan pappan dog på sommarstugan på Lill-Tervo i Pargas, endast 67 år gammal.
Men den musikaliska och jovialiske mannen är fortfarande starkt närvarande i Johns liv.
Men låt oss ta det från början. De flesta 1960- och 1970-talisterna kommer säkert ihåg musikläroboken "Vi gör musik".
Upphovsman till den boken är Johns pappa, Egil Cederlöf.
Den lite äldre generationen minns kanske också ihåg Egil som domare i det populära teveprogrammet "Musikfrågan", senare "Kontrapunkt" under ledning av den legendariske Sten Broman.
Egil var musiklärare i en folkskola på Annegatan i Helsingfors och musiken var starkt närvarande i det Cederlöfska hemmet.
Först i form av en flygel, senare som ett piano och till slut en cembalo.
Pappa spelade blockflöjt och mamma cembalo.
John och hans två systrar växte därför upp med barockmusiken klingande i deras öron.
Egil var en rastlös person som ständigt sökte nya utmaningar.
Så när han inte längre hade tålamod att jobba som musiklärare i folkskolan började han som lektor i musikpedagogik vid Sibelius-Akademin.
På somrarna jobbade Egil som verksamhetsledare vid Martin Wegelius-institutet där han ledde sommarkurser i musik, främst i Österbotten men också i Houtskärs kyrkliga folkhögskola.
Det betydde att han var borta i ett par månader under somrarna då familjen inte såg till honom.
Men när han kom hem kunde han ha många roliga historier i bagaget.
Som till exempel den om bastukvällarna i Houtskär.
– Det var förbjudet att ha något bränt eller destillerat med sig. Så för att inte väcka anstöt hos de ordentliga människorna i skolan lade han ölflaskorna i badrocksfickorna och vadade ut i sjön. När fickorna var under vattnet plockades flaskorna fram och så kunde han och hans kamrater pokulera där i fred.
Det rådde en öppen atmosfär i familjen Cederlöf och Egil hade inga problem att dra också aningen grovkorniga skämt.
Men han gjorde det alltid finkänsligt och med stil, minns John.
– Han var en mångsidig humorist.
I början av 1960-talet köpte Egil sin första båt. När den blev för liten byttes den ut mot en 5,5 meters öppen motorbåt i mahogny.
En riktig juvel, säger John.
– Då lärde jag mig en annan sida av pappa. Han var väldigt spontan och kunde på lördagsmorgonen säga att nu far vi till Sagu och hälsa på min militärkompis. Så åkte iväg, ringde på dörren och sa "hej - här kommer vi". Sen gick vi tillbaka till båten och for hem.
Ett annat båtäventyr är när Egil på 1970-talet fick för sig att köpa en glasfiberbåt av en läkare i Kotka.
Tillsammans med John och en kusin från Pargas hoppade de på bussen, gjorde en snabb affär och körde hemåt med den nya båten senare samma dag.
Det var november, kallt och mörkt och en främmande farled.
I beckmörkret kom de fram till Ingå där de övernattade.
Nästa dag fortsatte färden mot Pargas. John poängterar ändå att Egils utfärder alltid var noga planerade, men att det trots det kunde bli lite äventyrligt emellanåt.
Australien lockade på 1950-talet
Andra egenskaper hos pappan som John gärna lyfter fram är hans vilja att ständigt vara öppen för nya intryck, hans mångsidighet och mottaglighet för nya impulser.
Som till exempel när han kom på idén att emigrera till Australien i mitten av 1950-talet. Projektet stupade emellertid på föräldrarnas motvilja och Egils och hans frus svaga kunskaper i engelska.
– Han var eld och lågor över tanken att flytta till Australien och det var sådan pappa var till naturen. Utan att tveka var han färdig att börja med nya saker.
– Hans ordspråk var "snabbt och dumt" även om han också manade till eftertanke. Var och en kan fundera på vad han menade med det.
Trots att John som barn sjöng i radions barnkör blev han inte musiker eller ens lika musikalisk som sin pappa, systrar och barn.
I stället utbildade han sig till skeppsbyggnadsingenjör och jobbade med att sälja fartygsmotorer för Wärtsilä fram till pensioneringen i juni 2012.
Jobbet innebar en hel del resande och John tillbringade mycket tid utomlands, bland annat en längre period i Sydamerika.
– Nyfikenheten har jag ärvt av pappa. Jag har lärt mig att skapa nätverk och söka mig till nya fronter. Att vara självständig och inte vänta på att mamma kommer.
Eskil dog som han levde - snabbt
John har också ärvt spontaniteten att bara fara och hälsa på bekanta utan att planera det flera veckor på förhand. Han håller flitigt kontakt med vänner, släktingar och bekanta i stället för att sitta hemma och slöa.
– Det är bara att knacka på dörren och se om någon är hemma.
Under en arbetsresa i Moskva i november 1984 får John ett samtal av sin fru Carita. Hon berättar att Egils aorta har brustit och att han har dött i sommarstugan på Lill-Tervo.
Allt var över på fem minuter.
– Det blev en slags symbol för hans livsgärning. Han gjorde allt snabbt, och snabbt gick han bort.
John Cederlöf
Född: 19.3.1947 i Helsingfors.
Familj: Fru, två barn, fyra barnbarn.
Jobbat på Wärtsilä 1970 – 2012.
Pappa: Egil Cederlöf 12.4 1917 – 24.11 1984.
Lärt sig av pappa: Att vara nyfiken, att nätverka och att göra saker tills de är färdiga och inte lämna något halvfärdigt.
Firar farsdag: Med barn och barnbarn.