Miljökriserna förutsätter hållbara lösningar
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Vem skulle inte vilja promenera i Kuppis koloniträdgård också i framtiden, eller trampa längs trygga och snabba cykelvägar mellan olika områden inom staden? När lyckas vi hindra stadsplaneringen att förminska närnaturen, grönområden, antalet träd och utrymmet att andas?
Det finns skäl att vara orolig över Åbo stads parker, stränder och grönområden. För många av dem lider av ett för tätt byggande. Bland annat Kuppis koloniträdgård, Självständighetsplan, Rönnudden och en del av Korois, Barkplan samt Katrinedal är hotade av nybyggen.
Jag skulle vilja drömma om en hållbarare och hälsosammare närnatur för alla växter, djur och människor. Att förebygga utrotning av djur- och växtarter samt klimatförändringen borde genomsyra allt beslutsfattande, också stadsplaneringen.
Miljövänlig praxis är ändå ingen självklarhet. Åbo stad beräknar inte till exempel koldioxideffekterna när man har för avsikt att planera nybygge på nuvarande grönområden. Men hopp finns det ändå. Helsingfors har visat gott exempel med att ta koldioxideffekterna i beaktande. Det är dags för Åbo att börja ta effekterna på allvar.
Vi borde i fortsättningen värdera biologisk mångfald, vattendrag, klimat och grönområden högre än kortsiktig ekonomisk nytta. Närnaturen är en förutsättning för välmående kommuninvånare, och hållbarhet är en förutsättning för kommunens framtid. I bästa fall kunde vi till exempel skapa nya grönkontakter mellan våra nuvarande grönområden så att stadsborna och djuren kunde gå längs dem längre promenader än idag.
En av de största enstaka positiva effekterna som vi kan sträva efter för miljön i Åbo är att förminska trafikutsläppen. Smidigast går det genom att satsa modigare än förut på gång-, cykel- och kollektivtrafiken. Angående den här frågan har jag höga förväntningar.