Mer bondförnuft i sommarstugediskussionen

Många människor tog sig ut till sina sommarstugor under påsken. Detta lyftes i många medier fram som oansvarigt i dessa tider, när man skall undvika onödigt resande på grund av coronaviruset. Denna sak är trots allt inte svartvit.

De restriktioner som berört Nyland har varit nödvändiga, och istället för att lätta på dessa borde de ytterligare skärpas. I praktiken är dock största delen av restriktionerna ett spel för gallerierna. Arbetsresandet har fått fortsätta över gränsen som förr.

Polisen har granskat 400 000 fordon, varav endast 3000 dvs 0,75 procent har blivit tvingade att vända tillbaka.

Det känns orättvist att peka ut några tusen sommarstugeägare, som har rest till lugnet på landsbygden, när tiotusentals människor samtidigt trängs i huvudstadens affärer, affärscentrum och på Alko.

Enbart i marketarna i centrum av Helsingfors bildades enormt långa köer under påskveckan. Det är sant att när människorna rör på sig, möjliggör det att coronaviruset sprids även till sådana områden det inte tidigare funnits på.

Ifall den som är på väg till sommarstugan handlar i sin egen affär, kör raka vägen till stugan och befinner sig där, är dock risken för smittspridning minimal. Risken för att smittas är betydligt mindre än att handla i en market, där det är utmanande, ibland omöjligt, att hålla skyddsavstånd.

Det har även framförts oro att sommarstugegäster som insjuknar, skulle belasta vården i de små kommunerna, eftersom vårdtjänsterna är anpassade efter invånarantalet.

Oron är befogad, men i praktiken kommer man med egen bil till stugan, så ifall man insjuknar kan man ta sig till sin hemkommun, tryggt isolerad i sin personbil. I praktiken sköts inte infektionerna heller i övrigt på de lokala hälsovårdsstationerna.

De inskränkningar som gjorts på grund av coronakrisen, bland annat inom restauranger och nöjesliv, folksamlingar, publiktillställningar och allmänt undvikande av fysiska sociala kontakter, har fått många att känna ångest.

En positiv följd har varit att folk rört sig mera ute i naturen, men detta har också en skuggsida, speciellt i de större städerna har det varit väldigt trångt på de populäraste friluftslederna, vilket leder till smittorisk i en övrigt hälsosam omgivning. De som befinner sig på sommarstugan utsätter inte sig själv eller andra för den här risken, men får ändå njutningen och nyttan av att vara ute i naturen.

Att röra sig ute skogen och naturen sänker människans stressnivå och påverkar humöret positivt.

Mångas inkomst har äventyrats och sommarstugans lugn kan vara en oerhört viktig livlina.

Alla stugägare vet att stugan är ett evighetslångt talkoprojekt, det finns allt något som bör fixas, men tiden räcker aldrig till. Den som i värsta fall blivit permitterad har just tid. Coronaviruset sprids inte ett dugg mera på den egna gårdsplanen än om man sitter i stan.

Fastän lidandet hör till påsken, behöver vi inte lida kollektivt. Vi bör alla följa myndighetsdirektiven om att undvika människokontakt, och inte låta irritationen som uppstår gå ut över sommarstugeägare från andra håll i Finland.

Vi bör stödja varandra, inte söka skyldiga i en sysselsättning, som vi kanske själv inte aktivt utövar.

Vilhelm Junnila,

Riksdagsledamot (Sannf)

Lokala riksdagsledamöter som skriver kolumner i ÅU med jämna mellanrum är Li Andersson (VF), Sandra Bergqvist (SFP), Eeva-Johanna Eloranta (SDP),  Saara-Sofia Sirén (Saml.), Sofia Virta (De gröna)  och Vilhelm Junnila (Sannf).