Mer arbetsro i skolan utan att ständigt ha telefonen i handen – ny lag ska ge lärarna ryggstöd

Telefonen vibrerar i fickan eller på bordet. En skärm tänds. Vad var det, måste kolla!

Det här är en bekant situation för både äldre och yngre.

Att bli avbruten av att telefonen kräver vår uppmärksamhet är något som händer oss alla under dagen, över 100 gånger enligt vissa undersökningar. Och när man ska lära sig, ta till ny information, är det ett problem att konstant bli avbruten.

En av de första frågorna medierna ställde mig efter att jag utnämndes till undervisningsminister i juli gällde mobiltelefonernas roll i skolan. Det ökade utrymmet skärmar har i våra barns och ungas liv oroar de flesta, samtidigt som vi fått vittna om en nedåtgående trend i resultaten i de senaste Pisaundersökningarna.

Ett outtömligt flöde av information och underhållning kan göra det svårt att sluta scrolla och slita sig från skärmen, inte bara för barn och unga utan också för oss vuxna.

Vi vet att mobiltelefonerna och skärmtid överlag påverkar koncentrationsförmågan negativt.

Särskilt problematiskt blir det i skolan, där mobilerna kan störa inlärningen både för individen och för hela gruppen.

Många yrken och uppgifter kräver att vi kan ta till oss komplicerade helheter, att vi orkar läsa igenom långa texter och att vi kan fokusera på en sak i timmar åt gången.

Dessutom är tiden som tillbringas vid en skärm bort från allt annat – fysisk aktivitet och motion, socialt umgänge och till exempel läsning.

Vi kan inte beskylla mobiltelefonerna för alla utmaningar vi har i skolan. Det finns till exempel också andra orsaker till de försämrade resultaten i Pisaundersökningarna.

Vi lever i en digital tid och det är viktigt att eleverna lär sig digitala kompetenser i skolan, men trots det kan vi inte blunda för den negativa effekt som mobilerna skapar i vår vardag.

För att man ska kunna lära sig måste det finnas utrymme för inlärning.

Många yrken och uppgifter kräver att vi kan ta till oss komplicerade helheter, att vi orkar läsa igenom långa texter och att vi kan fokusera på en sak i timmar åt gången. Då blir det lätt ett problem om vi vänjer oss vid ett informationsflöde som bygger på 30 sekunders impulser via sociala medier.

Det handlar inte heller bara om vår förmåga att koncentrera oss: en av skolans centrala uppgifter är att lära ut sociala färdigheter, att arbeta tillsammans och att kommunicera ansikte mot ansikte.

En kommunikationsmiljö där du kan ta steget ut ur en diskussion utan att bära ansvar för det du sagt genom att stänga en app bygger inte en hållbar grund. Därför har det också betydelse vad som händer utanför klassrummet, på rasterna, i skolan.

Och faktum är att vi idag har utmaningar både i klassrummet och utanför det.

Samtidigt varierar situationen från skola till skola.

På många ställen har man lyckats skapa en sund kultur kring användningen av mobiltelefoner. I andra skolor är situationen avsevärt sämre.

Det är uppenbart att det behövs lagstiftning för att ge ryggstöd åt lärarna att ingripa i användningen av mobiltelefoner.

Det är också den entydiga respons jag fått både från lärare och föräldrar. De vill ha klara spelregler. Därför är jag glad över att förra veckan ha fått skicka lagförslaget om att begränsa användningen av mobilerna på utlåtanderunda.

Enligt förslaget skulle användning av mobilapparater inte vara tillåtet under lektionstid. Läraren kunde ändå bestämma att tillåta användning av mobiltelefonen om det behövs i undervisningen, till exempel för att utföra i en uppgift.

I sina ordningsregler skulle skolor själv få bestämma om mobilernas användning under rasterna och om hur mobilapparaterna ska förvaras under lektionstid.

Man kan till exempel bestämma att läraren samlar in mobilerna i början av lektionen, eller att mobilerna förvaras i väskan.

Skolan kan fatta beslut om att tillåta mobiler på alla raster, eller till exempel bara under matrasten. Flexibilitet är möjliggör att skolorna får tillämpa lagen på ett ändamålsenligt sätt.

Målet är att lagen ska kunna träda i kraft i augusti 2025, det vill säga till nästa läsår.

Skolan är en plats där alla ska ha möjlighet att koncentrera sig på att lära sig, på att umgås med vänner och lära sig sociala kompetenser. Det gör man lättare utan en telefon i handen.

Här kan du läsa fler kolumner av Anders Adlercreutz.