Men var blev sakkunskapen?
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
För en politiskt mindre bevandrad valkandidat har den korta och intensiva kampanjperioden varit mycket av en ögonöppnare.
Välfärdsområdesvalet är ju inte ett riksdags- eller kommunalval, utan i valet utses de människor som vi vill ska fatta beslut på våra vägnar i frågor om välbefinnande, hälsa, sjukdom, liv och död.
Det har varit frapperande att trots att frågorna berört så centrala frågor i envars liv, har de gamla passionerade uttryckssätten och kommunikationsmedlen kvarstått med politiska förtecken och argumentering. Detta har gällt alla partier som yppat sig. Var har de verkligt sakkunniga inom hälsoekonomi, allmänmedicin, olika specialiteter, sociala frågor såsom missbruk, barnavård, specialomsorg funnits? Var har de fått ett forum att uttala sig för den breda publiken? Kanske dessa och liknande ämnen är för svåra att det är tryggare att lita på det gamla sättet. Tackochlov har personalproblem och åldringsvården diskuterats också med sakkunskap och det är bra, men utrymme för så mycket mera hade nog funnits.
Medger att denna förvåning visar min egen naivitet i att detta val skulle vara alls annorlunda än något annat val. I alla fall tror jag att själva reformen kommer att gå bra och att de politiska passionerna kommer att svalna när det blir dags att göra något. Jag har upplevt det praktiska arbetet i decennier och känner för att vara med inom social- och hälsovården i praktiken också framöver.
Jag ser fram emot inval, eftersom jag känner ett moraliskt imperativ att bidra och hjälpa. Jag vet en massa och har diger erfarenhet av vad som finns, vad som felas och vad som kunde förbättras inom social- och hälsovården i vårt land.