Mellanbokslut, diagnos och prognos

När man tittar i kalendern och konstaterar att där står skrivet juli, kan man samtidigt notera att den politiska verksamheten tillfälligt har upphört. Det årliga sommaruppehållet har inletts. En sommarpaus är bra, såväl nationellt, regionalt som lokalt. Visdom införskaffas inte under en sommar, men att få nya perspektiv kan vara möjligt.

Nationellt har regeringen och riksdagen under året lyckas med en del förändringar. Taxilagstiftningen har uppluckrats, skaffandet av körkort har blivit smidigare och fordonsbesiktningen har ändrats. Allt detta i linje med regeringens målsättning att öka valfriheten och minska byråkratin. Även processerna kring aktivering av arbetslösa har ändrats. Regeringen kan således uppvisa resultat, utom då det gäller den största och mest väsentliga frågan, som under hösten ännu kan fälla regeringen. Trots att vårdreformen skulle överleva hösten i riksdagen, kan en ny regering nästa år ändra på allt.

Regionalt finns två större aktörer, Egentliga Finlands sjukvårdsdistrikt och Egentliga Finlands förbund (landskapsförbundet). För den stora allmänheten är dessa aktörer inte speciellt bekanta, trots att de verkat länge och jobbar med frågor som berör alla. Landskapsförbundet har under året mest mixtrat med landskaps- och vårdreformen och kommer att greja vidare under hösten. Var och hur det projektet slutar vet ingen ännu.

Egentliga Finlands sjukvårdsdistrikt, dit bland annat ÅUCS och Åbolands sjukhus hör, är en stor organisation. Över 200 000 personer använder årligen sjukvårdsdistriktets tjänster. Distriktet har under året fortsatt sina enorma investeringsprojekt i nya utrymmen i Åbo. Nya investeringar innebär också ändringar i verksamheten. Den största och mest betydande ändringen just nu handlar om att koncentrera nästan all verksamhet inom psykiatrin till Åbo. Ändringen kan vara befogad, men kommer att få konsekvenser både i Pargas och på Kimitoön.

I mellanbokslutet för årets sex första månader kan man konstatera att Åbolands sjukhus ställning aldrig varit lika hotad som nu. En koncentrering av psykiatrin har lett till att den verksamheten plockas bort från Åbolands sjukhus, verksamheten i Pargas och Kimitoön minskas dramatiskt. Då kommunerna Pargas och Kimitoön dessutom verkar ha olika syn på framtiden, står vi för första gången inför en situation där sjukvårdsdistriktet med ett beslut kan konstatera att allt kan skötas från nya och ändamålsenliga utrymmen i samband T3-sjukhuset och ÅUCS övriga campus i Kuppis.

På regional nivå har partierna inlett sina kandidatnomineringar inför riksdagsvalet nästa år. Hösten kommer att ge besked på vilka namn listorna innehåller. I regionen finns, även nationellt sett, några politiska superstjärnor. Li Anderssons karriär kan få ytterligare ett lyft och Petteri Orpo har alla chanser att bli regionens röstkung. I regionen finns också flera långvariga riksdagsledamöter, som sannolikt får fortsatt förtroende. Svenska folkpartiets eventuella valförbund med Samlingspartiet måste avgöras under hösten. Frågan lyder om SFP får en ny superstjärna efter valet?

Åbo och S:t Karins har haft flyt under år 2018. Torgparkeringen i Åbo börjar byggas under hösten och S:t Karins har lyckats fatta ett beslut om en ny skola. Även i övrigt byggs det livligt i Åbo och beslutsfattandet i staden verkar ha stabiliserat sig och stöder en fortsatt aktivitet och utveckling. I prognosen och åtminstone på den politiska önskelistan måste finnas förståelse för en ökande befolkning i S:t Karins och Åbo, speciellt ökningen av svenskspråkiga. Diagnosen ger vid handen att Åbo i ännu högre grad än tidigare borde vara snäll mot sina grannkommuner, fortsatt tillväxt kan i framtiden också kräva nya kommungränser.

Pargas första halva av året kan sammanfattas som turbulent. För Pargas del kunde hösten underlättas av tydligare kommunikation, både internt och externt. Turbulensen har delvis också berott på otur, till exempel krånglet kring Arkea var nästan omöjligt att förutse. Personkonflikter förekommer i alla organisationer och i kommuner är de minst sagt mångfasetterade och svåra att hantera, då bara en del av problematiken är offentlig.

Kimitoön har haft beslutsångest och börjar närma sig finländskt rekord i utredningar. När Kimitoön märker att parlamentarism är ett statsskick och inte ett sätt att leda en kommun, då kan man uppdatera till en mera positiv prognos för kommunen. Möjligheterna är många, trots att arbetsplatserna ytterligare har minskat. Kimitoön har också haft ett stort behov av att glamourisera företagsamhet. En bra sak, men då man inte skiljer på lokala aktörer och multinationella placerare, blir det bökigt.

Mellanbokslutet pekar på aktivitet på alla plan. Diagnosen visar på en viss hispighet, som lett till att man också vill skruva på saker som inte är sönder. Prognosen är att det blir en livlig politisk höst.