Med vårdrefomen gick också Finlands genom tiderna i särklass största rån i stöpet

Mycket har skrivits om social- och hälsovårdsreformen (sohä-reformen) efter att den gick i stöpet den 8.3.2019. Men i samma veva var det även en annan sak som gick i stöpet. Nämligen Finlands genom tiderna i särklass största rån. Det har man inte uppmärksammat.

I grundlagens 15 § sägs det att ”Vars och ens egendom är tryggad. Angående expropriation av egendom för allmänt behov MOT FULL ERSÄTTNING bestäms genom lag.”

Mot full ersättning alltså.

I samband med sohä-reformen var det dock tänkt att bl.a. sjukvårdsdistriktens byggnader skulle överföras till Maakuntien Kiinteistö OY UTAN en sådan ersättning.

Sjukvårdsdistrikten är samkommuner. De ägs av medlemskommunerna.

Sjukvårdsdistriktens byggnader är således byggnader som kommunerna har byggt för skattebetalarnas pengar, och i vissa fall med lånade pengar. Kommunerna skulle då avhändas denna egendom UTAN ersättning. Men skulderna skulle nog bli kvar i kommunerna.

Efter att jag fått nys om detta i april 2018 så tog jag reda på hur detta påverkar Kimitoöns kommun, och lade informationen bakom örat tills nu. Det framgick att byggnaderna i vårt sjukvårdsdistrikt enligt bokslutet 2017 värderades till drygt 346 miljoner. Kimitoöns andel är 2,0 %. Så det att sohä-reformen gick i putten besparade kommunen från att bli rånad på ungefär 6,92 miljoner. Det hade synts i kommunens balans det. Och så vitt jag förstår så hade det inneburit en motsvarande förlust i bokslutet.

Jag kan förstå att det pärtar förändringsdirektörerna runt om i landet. ”Poliittinen jääräpäisyys kaatoi soten (läs rånet), jonka me olimme valmiina toimeenpanemaan” skriver Yle i en rubrik. Tänk att få chansen att vara med om att genomföra det största rånet i landets historia. Och så blir det inget. Vilken enorm besvikelse.

Det var ju så väl förberett. Snyft. Man har satsat många årsverken och flera hundra miljoner. Och så går det i stöpet. Snyft.

Nu skall man inte tro att någon kommer att ställas till svars för detta inför domstol. Ingen kommer ens att förhöras. I den finländska rättsstaten så har man numera inte resurser till sådant.

Det har ju vår blåhöger regering nog sett till. Polisen har ju skurits ned till den milda grad att poliser har börjat lämna yrket på grund av att de anser att de inte får göra sitt jobb ordentligt. Polisstyrelsen befarar t.o.m. att folk har slutat anmäla brott just på grund av att det inte finns resurser att utreda dem. Kan så vara.

Men vi får ju snart en möjlighet att säga vår åsikt om dylika fasoner. Det är val i april. Vill man uttala sig så finns det ett utmärkt sätt att göra det. Gå och rösta. Att inte göra det är att tiga. Och att tiga är att samtycka.

Den som inte röstar kunde fundera på att emigrera till Nord-Korea. Där skall de också ha val inom kort. Valdeltagandet är obligatoriskt, men rätt så mödolöst. Valsedeln är nämligen färdigt ifylld på förhand, så man inte behöver besvära sig med det. Bara man går till vallokalen och lyfter in valsedeln i valurnan så.

Ingmar Forne