Med sikte mot EU-parlamentet – tack för 17 år i riksdagen
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Bland det finaste som finns är att få förtroende att representera Finlands folk.
År 2007 blev jag invald i Finlands riksdag på första försöket. Som den fjärde av SFP:s ledamöter i Vasa valkrets. Den dagen i mars för 17 år sedan kunde jag inte ana, vad allt jag skulle få vara med om under de kommande åren.
Idag är jag oerhört glad och tacksam över att ha fått tjäna vårt land och vårt folk i demokratins högborg på Arkadiabacken. Det har varit en spännande resa med såväl medgångar som motgångar. Jag har fått jobba med fem olika statsministrar i tre olika regeringar. Och jag har fått fungera som landets mest långvariga justitieminister och nu ytterligare som undervisningsminister och minister för nordiskt samarbete. Det har handlat om att bygga samhälle på bred front. Att stå på en stabil värdegrund och att alltid försöka hitta lösningar, också då det stormar som värst.
Vi får aldrig ta något för givet. Saker och ting sköter sig inte själva. För mig har det varit viktigt att nå resultat och att alltid stå upp för svenskan och det tvåspråkiga Finland, för rättsstaten, livskraften i regionerna och den jämlika skolan. Även för Egentliga Finland har vi levererat resultat. Bland annat har Åbo Akademi fått rätt att utbilda både jurister och provisorer. Rävssundsbron och Hessundsbron förnyas. Vi har arbetat för en fungerande skärgårdstrafik. Vägar runt om i Åboland har förbättrats. Landets första nationalspråksstrategi jobbades fram under min ledning och likaså den moderna samtyckeslagen. Att vi nu baxat sametingslagen till riksdagen är även det en stor bedrift. Listan kunde göras väldigt lång. Men nu är det dags att blicka framåt.
I åtta år har jag därtill fått lotsa Svenska Folkpartiet. I söndags valde partidagen Anders Adlercreutz till min efterträdare. Jag önskar Anders varmt lycka till liksom Joakim Strand som nu kommer bli ny Europa- och ägarstyrningsminister då jag checkar ut från regeringen för att ta säte som nyvald Europaparlamentariker från Finland.
Jag är så oerhört tacksam över det stora stöd med över 50.000 personliga röster som väljarna visade mig och SFP (drygt 112.000 röster). Galluparna och medierna dömde ut oss på förhand, och den gångna vårvintern kändes länge som en enda uppförsbacke. Men småningom svängde det och de sista veckorna före EU-valet kände jag att något var på gång. Under EU-valskampanjen, vare sig det var i Åbo, Pargas, Helsingfors eller Vörå fick jag ett klart och tydligt budskap. SFP och den finlandssvenska rösten behövs i EU-parlamentet.
På valkvällen stod jublet i taket på SFP:s valvaka i Helsingfors. Vi lyckades hålla vårt mandat och det med besked.
Jag har redan hunnit vara i Bryssel ett par gånger för att förhandla om kommande platsfördelningar och den 16 juli inleder det nya EU-parlamentet sitt arbete. Lampan på SFP:s kontor kommer fortsätta lysa i Bryssel och Strasbourg.
Jag önskar er alla en riktigt fin midsommar!