Med igelkottarna som sällskap – som yngre konstapel bevakade Måns Enqvist Sovjetunionens konsulat i Åbo

Polisinspektör Måns Enqvist är tillbaka där hans över 40-åriga poliskarriär började. Vi står utanför ryska konsulatet i Åbo där Enqvist som nyutexaminerad yngre konstapel i början av 1980-talet tillbringade många ensamma och långa nätter.

Hans uppgift var att övervaka konsulatet och hålla koll på omgivningen.

Bevakningen inleddes klockan 18. Den grupp som Enqvist ingick i hade passet från klockan 03 till 6.50 då övervakningen avslutades. Beroende på hur arbetslistorna såg ut, stod Enqvist vakt flera nätter per månad.

– Det var inte speciellt motiverande att stå där, men som polis ifrågasatte man inte sina uppgifter utan man gjorde det man var tillsagd att göra oberoende av om man tyckte om det eller inte.

Instruktionerna från polisledningen var klara och tydliga, säger Enqvist.

– Om vi hörde några misstänkta ljud i närheten fick vi inte gå och kolla vad det var utan i stället kalla på förstärkning. Det kunde ju vara någon som försökte lura bort oss från vår post.

För att få tiden att gå kunde han ta en kort promenad, men aldrig längre än till korsningen av Vårdbergsgatan och Klostergatan.

Ibland gick han en bit upp på kullen i parken därifrån han fortfarande såg konsulatet. Samtidigt kunde han titta på staden som framåt morgonen saktade vaknade till liv. I parken behövde han inte heller vara ensam.

– Där hade jag sällskap av igelkottarna och någon udda nattvandrare. Jag minns en man som gick omkring med en radioscanner. Han tjuvlyssnade på polisradion och trodde att hörbarheten skulle vara bättre uppe på Vårdberget.

I övrigt var det stillsamt. Nattetid upplevdes Vårdbergsparken som skrämmande och det var sällan någon som vågade gå genom den. Någon gång kunde ett överförfriskat sällskap som var på gott humör stanna och undra vad polisen gjorde där.

Lugna och stilla nätter

Något ofog eller annat som störde ordningen råkade Enqvist aldrig ut för och nattetid var det inte någon aktivitet i konsulatet. Därför fanns det inte så mycket annat att göra än att försöka få tiden att gå.

– Poliserna som vaktade konsulatet undrade varför de egentligen stod där och räknade tegelstenarna på väggen. Vi brukade skoja att det var för att förhindra att Sovjetunionens ideologi skulle sprida sig, det var den tidens polishumor, säger Enqvist.

På 80-talet fanns Åbo Akademis psykologiska institution mittemot konsulatet. Ett par gånger då man glömt dra för gardinerna på källarfönstren fick Enqvist en extra programpunkt.

– Jag gick och tittade på råttorna och andra djur i burarna i källaren.

Enqvist kommer inte ihåg exakt när vakthållningen utanför konsulatet slutade, men han vill minnas att det var någon gång kring millennieskiftet. Själv gjorde han sina sista egentliga arbetspass under år 1985 och senare några sporadiska inhopp fram till år 1989.

I dag är Måns Enqvist polisinspektör på Polisstyrelsen. Han går regelbundet förbi konsulatet. Då vaknar minnena till liv.

– Varje gång tänker jag tillbaka på min tid som ung polis, inte med bitterhet utan med ett småleende. Jag har varit polis i över 40 år och fått uppleva och göra så många olika saker. Att stå vakt var bara en del av karriären.

Tankarna går också till kriget i Ukraina.

– Vi som är uppväxta under fredstid trodde att allt skulle gå mot det bättre, men så kom det ett sådant här bakslag. Det är katastrofalt. Allt lidande som folk utsätts för och hur livet plötsligt kan förändras.

I somras meddelade Ryssland att man stänger Finlands generalkonsulat i S:t Petersburg och utvisar nio finländska diplomater.

Som en motåtgärd beslöt president Sauli Niinistö och utrikes- och säkerhetspolitiska ministerutskottet att stänga det ryska konsulatet i Åbo. Konsulatet stänger den första oktober.