Mästare i resiliens – men det räcker inte med att vara resilient om man inte tror på en bättre morgondag

Resiliens betyder förmågan att återhämta sig eller motstå störningar. Ordet används ofta inom ekologi, ekonomi och psykologi.

Alla vi som fortfarande någorlunda med humöret i behåll knallar på kan nog påstå att vi är resilienta.

Vi lärde oss att bära ansiktsmask, vi lärde oss att studera, undervisa och jobba på distans, vi lärde oss att aldrig hosta mot andra.

Vi tröstade våra barn som inte fick fira födelsedagar, jul med släkten eller den egna studentexamen. Vi förändrade våra företags sätt att jobba, lärde oss att ha ett överlevnadsförråd hemma och att spara energi. Vi lärde oss klara vardagen med ständiga prishöjningar.

Vi lärde oss förhoppningsvis att sålla bort en del negativa nyheter för att orka vakna upp till nästa dag.

Det är lättare att vara resilient om man ser ljuset i tunneln, men tyvärr ser det ännu ganska mörkt ut.

Samtidigt är det lättare att vara resilient och anpassa sig i ett samhälle som vårt, där alla tas om hand också i krissituationer, och där vi kan lita på myndigheter och polisväsendet.

Även här finns fattigdom och växande brödköer, men ändå är det ett helt annat lidande som ukrainarna utsätts för i ett brinnande krig, som skördar oskyldiga liv varje dag.

Det vi ser i Ukraina är ett folk som vägrar ge sig och som ständigt reser sig för att försvara varandra och sin nation. Det är resilient, ädelt och otroligt modigt.

”Resilienstänkande omfattar lärande, mångfald och framför allt insikten att människor och natur är så pass starkt kopplade att de bör uppfattas som ett helt sammanvävt socialekologiskt system.” Så lyder ytterligare en definition av resiliens.

Det är klimatförändringen som kommer att kräva allra mest resiliens av oss.

En nationell plan för anpassning till klimatförändringen håller på att utarbetas. Den handlar om resiliens i en värld som står inför stora förändringar. Grundprincipen är att det är bättre att anpassa sig och bereda sig på olika scenarier och risker än att reparera skador. Klimatet även i Finland har redan förändrats och uppvärmningen sker snabbt på nordliga breddgrader.

Eftersom klimatförändringen inte ser till nationsgränser behövs internationellt samarbete. Vår nationella anpassningsplan följer riktlinjerna i bl.a. EU:s anpassningsstrategi och Parisavtalet från år 2015.

Visionen i planen lyder: Välstånd och säkerhet i ett föränderligt klimat.

Vi måste skapa sätt och lösningar för att anpassa oss, så att den oundvikliga klimatförändringen inte hotar naturens, människornas eller samhällets välbefinnande och säkerhet.

Målsättningarna handlar om att samhällets aktörer ska ha en vilja att anpassa sig, att de har medel för att förebygga och hantera klimatförändringsrisker och att samhällets aktörer har kapacitet att förebygga, förbereda sig för och hantera dessa risker.

Vilja, medel och kapacitet.

Vi kommer och ska se en striktare lagstiftning som förpliktigar företag och offentliga aktörer att beakta klimatförändringen i all sin verksamhet. Ansvaret för att göra, och betala för, hållbara val kan inte i för stor grad falla på konsumenterna.

I planen talas om risker såsom värmeböljor, torka, brist på vatten och livsmedel, översvämningar, skogsbränder, stormar. Hur påverkar klimatförändringen vår hälsa, våra byggnader, vår infrastruktur, våra naturresurser, vår livsmedelsförsörjning, vår säkerhet?

Min arbetsgivare Folkhälsan lämnade på torsdag in sitt utlåtande till anpassningsplanen.

Folkhälsan lyfte även fram den psykiska hälsan och framför allt de unga. Allt fler unga lider av ångest och brist på framtidstro. Vilka verktyg ger vi åt våra barn och unga att hantera och tro på sin framtid, hur utbildas våra pedagoger att hantera frågan?

Det räcker inte med att vara resilient om man inte tror på en bättre morgondag. Klimatförändringen måste prioriteras högt, för att vi en dag ska se ljuset i tunneln.

Läs fler kolumner av Jessica Ålgars här