Marinens storövning i full gång i Skärgårdshavet - militärt samarbete kan också vara en varm jacka till en frusen holländare
På torsdagen inleddes dag två av Marinens huvudkrigsövning ”Freezing Winds 22”. Den årliga övningen är något utöver det vanliga i år och den största havsövningen på många år. Orsaken är det internationella deltagandet. Och det märks att intresset är stort.
Det blir trångt på Nylands brigads Jehu-klassbåt som plockar upp pressen i Kasnäs. När alla krängt på sig sina flytvästar och manskapet som kommit körande från militärhamnen i Syndalen gett instruktioner på svenska och finska kör vi i väg med knappa 30 knop. Målet är det 77 meter långa minfartyget Hämeenmaa med hemhamn Obbnäs. Hon väntar på oss i trakten av Örö.
Efter en halvtimmes färd borde vi vara framme men det tar ytterligare 20 minuter innan vi ligger sida vid sida med Hämeenmaa och får klättra ombord.
På Hämeenmaa väntar nederländska kommodor Jeanette Morang som leder SNMG1 (Standing Nato Maritime Group One) som är en av Natos maritima snabbinsatsstyrkor. Hon har sällskap av övningsledaren flottiljamiral Jukka Anteroinen.
– Övningen äger rum väster om Helsingfors, i Skärgårdshavet och norra Östersjön. Valet av övningsområde beror på vem som ska öva och vad som ska övas. Finska viken är väldigt smal och där kör 100 fartyg av och an varje dygn. För att Natofartygen ska kunna delta måste vi vara på ett havsområde där det finns tillräckligt med plats, förklarar Anteroinen.
– Det är onekligen en unik miljö, tillägger han.
Övningen är den största på flera år med 24 stridsfartyg och omkring 5 000 man från 12 olika länder. Därtill deltar stödfartyg och transportbåtar, jaktplan, helikoptrar och övervakningsflyg.
– Det är den första övningen som är både nationell och internationell. Den aviserades i början av sommaren och är en följd av Natoprocessen, säger Anteroinen.
Just nu pågår övningens CET-FIT-skede där man samövar och miljötränar inför kommande insats. Den 27 november övergår övningen i den taktiska delen.
– Det är en försvarsövning där vi ska lära oss ta emot och ge internationell assistans, att dela värderingar och att öka stabiliteten och säkerheten på Östersjön.
Jeanette Morang leder SNMG1 där fregatterna Tromp från Holland, Esbern Snare från Danmark, Chevalier Paul från Frankrike och det norska underhållsfartyget Maud som ser till att fartygen kan stanna länge ute till havs ingår.
– Vår uppgift är att stå för den maritima närvaron. Vi är den första försvarslinjen ute till havs. Det är viktigt att vi kan kommunicera på Östersjön och viktigt för oss att öva i dessa förhållanden. Man lär sig om varandra och om regionen.
– Vanligtvis när vi övar vintertid sker det längs den norska kusten. Det är också mycket kallt men det är mycket öppnare. Möjligheten att gömma sig i skärgården är en ny aspekt för oss. Och vågorna är mindre.
Man har också i militära sammanhang börjat tala om interoperabilitet, det vill säga om att få olika system att fungera tillsammans.
– Det gäller inte bara utrustning. Det gäller också att förstå hur andra människor fungerar, säger Morang.
Enligt Morang är kommunikationen den största utmaningen.
– Det viktigaste nu är att få informationen att flöda. Med enbart Natostyrkor kan vi använda krypterade meddelanden och hemliga nätverk men nu måste vi göra på ett annat sätt.
Morang konstaterar att vi befinner oss i ett speciellt säkerhetsläge på grund av kriget i Ukraina.
– Det är nervöst och spänt, säger hon.
Hon får frågan om incidenten då två ryska jaktplan passerade farligt nära hennes fartyg för fem dagar sedan.
– Vi fick vetskap om att två ryska jaktplan hade lyft i riktning mot oss. De var visserligen obeväpnade men vi ansåg att det var oprofessionellt att flyga så nära i ett luftrum som vi hade reserverat för övningen. Det är dumt, farligt och ansvarslöst. Men vi har inga indikationer på att det Ryssland skulle ha visat något speciellt intresse för den här övningen. Tillsvidare har Ryssland betett sig normalt. Men de är alltid intresserade av vad vi gör liksom vi är intresserade av vad de gör.
Som representant för Nato förstår Morang Finlands utsatta läge beträffande ett medlemskap.
– Om det inte hade funnits en debatt hade Finland gått med i Nato för länge sedan. Finland har varit granne med Ryssland under hela sin existens. Det är ett stort steg att säga att vi ska göra det här tillsammans. Men jag är mycket glad att Finland valde att göra så.