Människan och miljön måste stå i fokus även för industripolitiken
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Konkurrenskraft och säkerhet. Det är de två begrepp som kommer att dominera EU-agendan under denna valperiod.
Kommissionens ordförande Ursula von der Leyen lyfte kraftigt upp båda begreppen i sitt linjetal i somras, och nyligen publicerades även den före detta chefen för Europeiska centralbanken, Mario Draghis, rapport om samma fråga.
Och visst finns det skäl att reagera. Såväl Kina och USA har satsat stort på industripolitiken, och har med en kombination av offentligt stöd för att locka investeringar och handelshinder som tullar utövat en protektionistisk politik för att stärka den egna ekonomin och sysselsättning.
Det behövs ytterligare verktyg, europeisk koordination och en tydligare vision för vad man vill åstadkomma.
I USA har Joe Bidens administration kopplat industripolitiken till klimatpolitiken och har även sociala villkor för de offentliga stöden, bland annat gällande arbetsvillkor och arbetstagarnas rätt att fackligt få organisera sig.
EU och Europa har haft det kämpigt i denna nya globala konkurrenssituation, och det står helt klart att det som svar på dessa utmaningar inte räcker att upprepa gamla slogans om den inre marknaden.
Det behövs ytterligare verktyg, europeisk koordination och en tydligare vision för vad man vill åstadkomma.
Draghi lyfter i sin rapport speciellt teknologiindustrin och den digitala ekonomin, i och med att det är just i fråga om denna sektor som EU mest halkat efter USA.
Digital suveränitet är ett begrepp som nu beskriver målsättningen för den europeiska politiken, man vill stärka våra egna industrier och egen kapacitet och minska det teknologiska beroendet av utländska företag och odemokratiska länder.
Under den föregående valperioden godkändes två stora lagreformer vars syfte är att skapa bättre spelregler för de massiva digiföretagen, DSA och DMA.
Denna typ av spelregler är såklart helt nödvändiga, men det räcker inte. Att skapa spelregler genom lagstiftning minskar ännu inte beroendet av utländska tjänster och utländsk teknologi.
Därför måste man inom EU även skapa rätt verktyg för att utveckla våra egna kapaciteter ifråga om den digitala ekonomin.
Några exempel på vart man vill komma är till exempel tanken om en gemensam europeisk digital identitet, som gör det lättare att använda tjänster i olika länder.
Ett viktigt verktyg är att utveckla olika modeller för offentlig digital infrastuktur.
Några exempel på vart man vill komma är till exempel tanken om en gemensam europeisk digital identitet, som gör det lättare att använda tjänster i olika länder.
En gemensam offentlig tjänst liknande Linkedin kunde även möjliggöra för individer att bygga upp en egen digital kunskapsprofil och sedan lättare söka arbets- och utbildningsmöjligheter på olika håll i Europa.
Genom att använda sig av olika typer av öppna standarder och protokoll kan man även skapa förutsättningar för nya typer av företagsekosystem i Europa.
Vi kan knappast konkurrera med de amerikanska digijättarna genom att försöka skapa företag i samma storleksklass, utan bör istället fokusera på hur vi kan bygga ekosystem som även gynnar mindre aktörer.
Ett av Draghis centrala budskap var att konkurrenskraftspolitiken kommer att behöva pengar, mycket pengar. Han uppskattar att behovet är kring 800 miljarder per år, vilket omfattar såväl offentliga som privata satsningar.
Därför är det viktigt att även inom EU börja diskutera villkorligheten i finansieringen. Vi måste kunna koppla industripolitiken till klimatmålsättningarna på ett ambitiöst sätt, och även inom Europa ställa sociala krav om t.ex. kollektivavtal för de offentliga satsningar som riktas till företag.
Den största risken med hur agendan definierats under denna period är nämligen att såväl den sociala agendan som miljöagendan trillar bort.
Den kommande femårsperioden i Europaparlamentet kommer att bli betydligt kämpigare än den föregående, för alla oss som anser att EU framför allt borde koncentrera sig på miljö- och klimatpolitik, den sociala agendan och på att befrämja mänskliga rättigheter och demokrati.
Därför är det viktigt att föra fram konkreta exempel på hur dessa värderingar och målsättningar kan kopplas till industripolitiken och konkurrenskraften.
Utan en välmående planet och välmående människor blir det inte någon business heller.
Här kan du läsa fler kolumner av Li Andersson.