Människan i fokus i vårdreformen

Just nu pågår beredningen av en av de största reformerna Finland har varit med om; vård- och landskapsreformen. Vården är en fråga som många inte tänker på innan man behöver den. Ändå är den en väldigt stor del av den offentliga servicen och tryggheten vi får som medborgare.

Nyligen gav grundlagsutskottet sitt utlåtande om valfrihetslagen. Utskottet kritiserar reformen och lyfter upp flera centrala orosmoment, bland annat den alltför strama tidtabellen, de lösa formuleringarna kring svenskan och de hårda sparkraven som riskerar äventyra rätten till vård. I praktiken var det en stark kritik av regeringens sätt att med våld köra igenom reformen, istället för att låta den ta den tid den behöver.

Den strama tidtabellen handlar inte om bättre vård eller om invånarna utan snarare om regeringspartiernas prestige. Medan vi väntade på grundlagsutskottets kommentarer sade finansminister Petteri Orpo att Samlingspartiet drar tillbaka sitt stöd om valfriheten inte införs med tillräckligt snabb tidtabell eller de hårda sparkraven håller. Ifall vårdreformen faller så faller också regeringen konstaterade han. Regeringens retorik låter mer och mer som utpressning – om man inte får precis som man vill så faller alltihopa.

Frågan om hur vi ska reformera vården är inte lätt och debatten om den blir ofta polariserad. Det är alldeles klart att en så enorm reform inte är svartvit. Det är också klart att vi behöver en reform – för att öka jämlikheten, stävja kostnaderna och för att integrera social- och hälsovården. Det har också SFP arbetat för, både denna och tidigare riksdagsperioder.

Problemet är att reformen inte svarar på målen. Ur vissa perspektiv kan valfriheten innebära förbättringar i vården, framförallt för dem som är friska, har jobb, är yngre och bor i städer. Det är tyvärr inte fallet för dem som är äldre, sjuka, arbetslösa och som bor på landsbygden eller i skärgården.

Om man dessutom talar svenska så får man enligt regeringens förslag vård ”så långt som möjligt” – ett skamlöst förslag som bryter mot både grundlagen och språklagen. Alla de som har försökt få vård på svenska vet hur svårt det är redan idag – att man i fortsättningen skulle få det så långt som möjligt innebär i praktiken att situationen skulle bli mångfalt värre.

Vård handlar om att alla ska få hjälp och bli omskötta då de behöver det. För tusentals finländare kommer reformen inte att innebära en större jämlikhet utan snarare mera otrygghet och längre avstånd – en utveckling som SFP inte kan godkänna. Som beslutsfattare är det vårt ansvar att göra reformer som är bra för invånarna, oberoende av partipolitik och prestige. Det är dags att sätta fokus på rätt sak, det är dags att sätta människan i centrum i vårdreformen.

Ida Schauman

SFP