Man är inte cool för att man är kul

äldre man med röd tröja och rutig halsduk
Publicerad:

Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.

Modeorden ger status. Man ska ligga i framkant och ta utmaningar. Det vill säga att man ska hålla sig framme och ta itu med problem.

Men det sistnämnda uttryckssättet låter för vardagligt, inte tillräckligt aggressivt.

I vissa kretsar ska man vara cool, alltså samlad, lugn och lite nonchalant. Grundbetydelsen av cool är ’sval’. Är man däremot kul så är man en glädjespridare, lite rolig så där.

Och här börjar problemet – förlåt jag menar utmaningen. Man uttalar cool med ett engelskt vokalljud mitt emellan u och o, medan kul har ett vanligt långt u-ljud. Uttalet är likartat.

I Sverige och i en del finlandssvenska dialekter uttalas långt y nära u. Då blir det en tydlig skillnad mellan kul (y-haltigt) och cool (o-haltigt).

Däremot är sammanfallet ett faktum om kul uttalas med ett standardfinlandssvenskt u, och cool med samma u-ljud. Nå, sammanhanget ger alltid en ledtråd om vad som avses.

En helt annan sak är att kul är oböjligt medan cool böjs som ett vanligt adjektiv i svenskan.

Dom är kul medan dom är coola, det är kul inte coolt. Böjningen visar vilket ord det är frågan om.

I Svenskfinland används ordet kulig/kolig i uttryck som Det är kuligt/koligt ute, alltså kyligt ute. Det kommer av kulen ’gråkall’.

Man kunde då lätt koppla samman kul med kulen/kulig och mena att kul betytt sval liksom engelskans cool.

Men de flesta språkvetare håller på att kul kommer av finskans kyllä som betytt ja eller mycket av något.

Att kul och cool kunde föras tillbaka på samma betydelse av kyla/kallt är lika tilltalande som osannolikt.

I Svenskfinland är kul inte särskilt vanligt och cool är internationell slang. Vi har i stället det hemtama kiva.

Ordet har funnits i Helsingforsslangen i över 100 år och betydde från början bra.

Professor Heikki Paunonen har i boken Sloboa stadissa (2016) utförligt behandlat ordet och lutar åt att det är en rysk förvanskning av finskans hyvä ’bra’. Han citerar ryska torgförsäljare som ropat:

Kaveri, kaveri, tulka slumppa kiva tavara! ’Kompis, kompis kom slumpa prima vara!’

Att hyvä och kiva hör ihop är inte konstigt. I ryskan kan h uppfattas som g. Så kunde Hangö udd på ryska bli Gang udd.

Vokalkombinationen y – ä i hyvä är svår och i stället får vi i – a. I finskan ersätts g gärna med k och då är vi framme vid kiva för hyvä, vilket skulle bevisas.

Här kan du läsa fler kolumner av Leif Höckerstedt.

Språkvetare och debattör, Ekenäs
Publicerad: