Malin Eriksson: Man lyssnar på oss unga

”Politik” och ”beslutsfattande” kan vara avskräckande ord då man går i högstadiet, säger Malin Eriksson i Åbo.

– Dessutom tänker man kanske att ingen ändå lyssnar på oss unga. Men i Åbo ungdomsfullmäktige har vi en avslappnad stämning, och politikerna lyssnar på oss.

Eriksson går andra året på Turun Normaalikoulus IB-linje. Då hon för två år sedan blev invald i Åbo ungdomsfullmäktige gick hon i nian i S:t Olofsskolan.

Hon hade inte tidigare sysslat med något liknande, men blev nyfiken då en person besökte skolan för att berätta att det skulle väljas ett nytt fullmäktige.

– Jag tänkte att det är en chans att göra något istället för att klaga. Man kan på riktigt påverka.

När tvåårsperioden i fullmäktige nu går mot sitt slut är Eriksson väldigt nöjd att hon gick med.

– Jag har fått mycket bättre grepp om hur beslutsfattandet i kommunen går till. I skolan hade åtminstone jag inte lärt mig något om att läsa föredragningslistor och mötesprotokoll eller hur ett möte går till. Dessutom har jag fått en massa nya vänner från olika skolor.

Malin Eriksson ger exempel på saker ungdomsfullmäktige gjort de senaste två åren: man har drivit igenom ändringar i Föli-bussarnas tidtabeller, sagt sin åsikt om planändringar i staden, ordnat utomhusbio och gett sin syn på Skanssi-området.

Dessutom beslutar ungdomsfullmäktige varje år om 10 000 euro som de delar ut till ungdomars projekt.

Eriksson konstaterar att politik ofta kan gå ganska långsamt. Men det är snabbare ryck i ungdomsfullmäktige.

– De flesta ärenden vi diskuterar ska vidare till någon annan instans som fattar besluten. Så det är sällan vi diskuterar samma frågor mer än ett eller två möten. Vi är ju inte på samma nivå som stadsfullmäktige eller nämnderna.

De flesta av Åbos högstadier, gymnasier och yrkesinstitut har representanter i ungdomsfullmäktige. Erikson hoppas att alla skulle se till att ha det.

Mest mån är hon om att nu hitta någon i S:t Olofsskolan som kan ta över efter henne.

– Det är jätteviktigt att de svenskspråkiga skolorna är med i fullmäktige. Är vi inte med finns risken att man glömmer att det finns svenska skolor.

Eriksson har varit ungdomsfullmäktiges representant i Svenska sektionen vid nämnden för fostran och undervisning. Den senaste tiden har sektionen bland annat diskuterat Sirkkalas fuktskadade Kärnhus.

Ungdomsfullmäktige har jobbat hårt för att få att få platser i stadens nämnder och sektioner.

I dag sitter ungdomarna med i de flesta av dem. De har inte rösträtt där, men de får närvara vid mötena och säga sin åsikt.

Ungdomsfullmäktiges egna möten är oftast i Åbo stadshus på onsdagar klockan 17. De är på finska.

Fullmäktige har ett möte per månad, så det är inte alltför betungande. Är man fullmäktiges representant i en sektion eller nämnd är det ett möte till per månad.

Åbo ungdomsfullmäktige har också ett livligt utbyte med andra länder. Själv ska Eriksson snart till Danmark på European Youth Consensus.

Där ska hon, tillsammans med ungdomar från olika länder, bland annat fundera på framtidens matproduktion och hur den kan göras ekologiskt hållbar samt diskutera europeisk demokrati och yttrandefrihet.

När tiden i fullmäktige nu tar slut tänker Eriksson ändå inte ställa upp för omval. Det har varit lärorikt och väldigt roligt, men hon har friidrottsträningar varje dag och hinner helt enkelt inte. Men först ska hon försöka se till att hon får en ersättare från S:t Olofsskolan.

– I ungdomsfullmäktige sysslar vi inte med partipolitik, utan representerar vår skola. Vi är helt enkelt ett gäng unga som träffas och diskuterar, säger hon för att lugna alla som kanske är rädda att ställa upp i skolans val.