Lyssnar ingen på den ”stränga” forskaren?

Lyssna på forskarna, säger Greta. Den internationella forskarkåren varnade för klimatförändringens effekter redan 1992 i sitt uttalande ”Worlds’ scientist warning to humanity”. Dokumentet undertecknades av 1 700 vetenskapsidkare, varav 104 var Nobelpristagare från 71 länder.

Budskapet handlade bland annat om att mänskligheten måste få bukt på klimatgaserna, annars finns det hög risk för allvarliga konsekvenser för jordens klimat. Strängt kan man tycka, men nödvändigt. Det är forskarens jobb att förmedla information om olika problem på ett objektivt sätt, baserat på den bästa kunskap man har. Vi hade klarat oss billigare undan om samhället skulle ha agerat i tid. Hur kunde det bli så?

Jag blir lite förvirrad då jag än en gång frågas om vad man ska göra för att Östersjön ska bli frisk.

– Säg nu du som vet, du som är forskare, vad ska vi göra?

Har ingen lyssnat på de ”stränga” forskarna här heller? Redan innan jag föddes fanns det Östersjöforskare som informerade allmänheten och beslutsfattare om den vetenskapliga samsynen: om näringsutsläppen fortsätter på hög nivå kommer det leda till att Östersjön övergöds. Det kommer att innebära problem med blomningar av blågröna alger och utbredd syrebrist på Östersjöns botten.

Det är billigare för samhället att agera nu, minska belastningen av kväve och fosfor nu, sades det.

Men åtgärderna för att minska näringsbelastningen innehöll för många kompromisser och nu inser vi att det blev dyrt att städa upp i efterhand. Det är uppenbart att kortsiktiga ekonomiska intressen prioriterades framför ett friskt hav, vilket har lett till att vi nu håller på att förlora den ekonomiska potentialen ett fungerande hav erbjuder. Ett icke-fungerande ekosystem är dåligt för ekonomin.

Havet är ändå en hjärtesak för de flesta finländare. Hela 86 procent av oss är redo att betala för ett förbättrat tillstånd av Östersjön, enligt en utredning publicerad av Finlands miljöcentral ifjol. Det finns alltså en stor potential för tillräckliga åtgärder på politisk nivå. Med tanke på att Östersjön åter står inför nya utmaningar, den här gången i relation till klimatförändringen, är det senast nu dags att ta den ekonomiska smällen och kapitalisera på den existerande beredskapen hos nio av tio finländare.

Synergieffekterna av fortsatt övergödning och pågående klimatförändring kommer i bästa fall att bromsa den positiva utvecklingen i miljön som vi åstadkommit på vissa ställen i Östersjön genom minskade näringsutsläpp.

I värsta fall kommer övergödningssituationen att vidare förvärras under de kommande årtiondena, eftersom klimatprojektionerna visar ökad nederbörd vilket antyder ökad avrinning av näringsämnen från land till hav. Åtgärder som minskar utsläpp av klimatgaser och minskar näringsbelastningen i Östersjön bör alltså prioriteras.

Det har redan länge gällt att gå från denna förståelse till agerande på alla nivåer i samhället. Finland placerar sig bland topp tio av alla världens länder vad beträffar överkonsumtionen per capita.

Därför är det obefogat att endast peka ut andra länder som bovar i den här frågan.

Östersjön erbjuder på sina håll friska miljöer än idag. Dessa områden upprätthåller ännu vissa basfunktioner i ekosystemet, som produktion av fisk till exempel. Det är möjligt för Östersjön att klara av de nya utmaningarna och även återhämta sig på lång sikt, men halvhjärtade åtgärder leder till halvhjärtade resultat och därför bör de stränga forskarnas kunskap och råd tas på allvar.

Vårt hav i förändring är en serie kolumner skrivna av forskare i Miljö- och marinbiologi, samt profileringsområdet Havet, vid Åbo Akademi. I texterna beskrivs hur Östersjön och livet i havet fungerar och förändras, vad vi kan göra, och vad som redan görs, för ett friskare hav.

Conny Sjöqvist

Filosofie doktor i miljö- och marinbiologi vid Åbo Akademi