Lumpsamling i vår tid

Förr i världen var lumpsamlaren föraktad och illa sedd. Han stod lågt i rang på den dåtida samhällsstegen.

Ändå gjorde han ett viktigt jobb. Lump var nämligen en eftertraktad råvara. Ännu i början av 1800-talet användes avlagda textilier, lump, som råvara för papper. Åtminstone de svenska papperstillverkarna behövde stora mängder lump för sin pappersframställning, tills man lärde sig att göra cellulosa av först halm och senare av trä.

Speciellt på de orter där papper med den tidens mått mätt tillverkades i större skala rådde det brist på lump.

För att papperstillverkarna skulle få all den råvara som behövdes hade lumpsamlaren ett stort distrikt. Han hade en viktig uppgift att fylla, trots att många föraktade det han gjorde.

Lump var avlagt och bortslängt. Lump var lump, men hade sitt värde bland dem som kunde använda det.

I dag talar man inte om lump utan om kasserade textilvaror (Svensk ordbok) eller tygavfall (Svenska Akademins ordlista). Och efter en längre paus börjar man inse dess värde igen.

Åboregionen är en föregångare inom modern lumpinsamling och att faktiskt ha lyckats med det i en tid då alla vill vara föregångare inom någon form av cirkulär ekonomi är något att vara stolt över, speciellt som siktet också är tydligt inställt på framtiden.

Regionen har varit en föregångare redan i och med själva insamlandet av tygavfall, som har pågått i några år. Nu är det dags för nästa steg.

Om allt går enligt planerna ska ett tvåårigt pilotprojekt inom nutida textilinsamling och -återvinning inledas i augusti i år. Då ska Sydvästra Finlands Avfallsservice, LSJH, börja bygga upp en anläggning för att förädla inte bara Åbotraktens textilavfall utan på sikt också avlagda textilier från hela landet. LSJH har fått finansiering bland annat från Arbets- och näringsministeriet och Egentliga Finlands förbund för att inleda den första fasen av en förädlingsanläggning för insamlade textilier. Också majoriteten av de kommunala avfallshanteringsbolagen är med och finansierar utvecklingsprojektet. (ÅU 19.5.2018.)

Det är stort, även om insamling av gamla tygtrasor kanske inte känns så märkvärdigt. En stor bedrift är attitydförändringen som insamlingen av avlagda textilier har medfört.

I fjol samlades nämligen 118 ton textilavfall in av Sydvästra Finlands avfallsservice (Yle Åboland 8.6.2018). Textilåtervinningsprojektet i regionen har fått människor att inse att det i dagens läge finns ett värde också i de gamla kläder som man inte kan sälja på loppis eller ge vidare till grannens barn.

I det här fallet ligger vi i Åboregionen i framkant – EU:s avfallshanteringsdirektiv kräver separat insamling av textilier först om sju år, år 2025.

Samtidigt ställer dagens lumpinsamling krav som historiens lumpinsamlare inte behövde tampas med. På den tiden var det bomulls- och linnelump som fanns och det som behövdes. Det bästa pappret gjordes av linnelump.

I dag kan ett avlagt klädesplagg bestå av en osalig blandning av olika syntetmaterial, som inte kan återvinnas på ett enhetligt sätt. Ett par jeansshorts till exempel kan bestå av 80 procent bomull, 18 procent polyester och 2 procent elastan, medan en topp kan bestå av 76 procent bomull och 24 procent nylon.

En utmaning som projektet ska försöka lösa är därför hur man kan förbättra sorteringen, så att de företag som senare använder textilavfallet i sin produktion får en så ren råvara som de behöver.

En viktig aspekt av textilinsamlingen är också möjligheten att skapa nya arbetstillfällen. Projektet har samarbetat bland annat med föreningen för arbetslösa i Åbo, Turun Seudun TST, och långtidsarbetslösa har sorterat de insamlade textilierna på Kanslersvägen i Åbo. Där finns också en materialbank som daghem och skolor får pysselmaterial ifrån utan kostnad.

Viktiga samarbetsparter är också Åbo yrkeshögskola, där man funderar på nya användningsmöjligheter för insamlade textilier, och statens tekniska forskningscentral VTT. Det genomgående syftet är att samla inhemsk kunskap och skapa ett system för inhemsk produktion, som bygger på finländarnas gamla trasor. Målet är att skapa ett nationellt system för att hantera avfallstextilier.

Det ska vara enkelt för konsumenten, skapa jobb, höja anseendet för modern lump och ge finländska företag nya möjligheter. Uppstartsföretag och nya idéer välkomnas. Om allt går enligt planerna leder projektet till att Finland i framtiden kan exportera både textilåtervinning som ett helhetskoncept och finländsk teknologi och robotik, samt färdiga produkter och textilråvara.

Det viktiga för den här regionen är att avstampet sker just här. Det gäller att se på sina gamla utnötta byxor eller på den kragslitna skjortan med nya ögon. I dem gömmer sig en potentiell framgångssaga.