Lukko säkrade första hockeytiteln på 58 år -- TPS räckte inte till
Lukko från Raumo är finska mästare i ishockey för första gången på 58 år. Grundserieettan var strået vassare än TPS i de tre följande finalerna efter den inledande kallduschen på hemmais i fredags.
Det fjärde och samtidigt avgörande mötet på tisdagen i Åbohallen slöt 2–6 (0–2, 2–2, 0–1) i gästernas favör. Lukko var som helhet tyngre, starkare och bättre i guldslaget trots att de stygga siffrorna i den avslutande matchen ljuger en del. De två sista målen prickades in i tom bur sedan Karri Rämö lämnat sin bur.
Trots att säsongen slutade i moll ska TPS vara stolta över sitt silver, klubbens första medalj på elva år. Få trodde att det unga Åbomanskapet skulle slå ut Helsingfors IFK och ta sig till final. Lukko har tillhört storfavoriterna sedan första nedsläpp i höstas och gultröjorna stod pall för all press.
Tränaren Raimo Helminen har dessvärre tillkännagett att han nu lämnar TPS. Hans enda år vid rodret slutade i succé trots att guldet uteblev.
De första minuterna var jämna, TPS hängde bra med motståndarna i inledningen. Bägge sidor utgick från försvarsspelet – att inte ställa till med något i egen ända.
Mycket förändrades med Hannu Kurus olycksaliga utvisning, en förseelse som till på köpet kom i anfallszonen. Det numerära underläget klarade sig men sedan TPS var fulltaligt fortsatte Lukko att trycka. Efter elva minuter gav scenförändringen resultat, på ett för hemmalaget mycket snöpligt sätt.
Pucken spelades bakåt till blå linjen därifrån måndagens matchvinnare Robin Press laddade. Skottet tog på Ruslan Ischakov och pucken blev lös framför kassen utan att Karri Rämö hann upptäcka vart den tog vägen. Toni Koivisto uppfattade kvickt situationen och slog in returen.
Fem minuter senare var det klippt igen. I en spelvändning rullade Lukko upp Åbodefensiven så det slog härliga till. Anfallaren Lauri Pajuniemi som undantagsvis befann sig längst bak av hemmaspelarna, kunde inte göra mycket för att hindra att Julius Mattila fick fritt fram vid bortre stolpen. 0–2 och en förfärlig svartvit uppförsbacke.
I andra perioden passiviserades gästerna och det blir ofta kostsamt i dagens hockey. TPS hann både reducera och komma i kapp inom loppet av drygt fem minuter mitt i matchen.
Josh Kestner som skjutit så många viktiga mål för TPS under säsongen, tände hoppets låga med sitt patenterade prickskytte sedan backen Henrik Larsson visat prov på fin spelförståelse med en kalaspassning till amerikanen.
En dödad utvisning och en offensiv vunnen tekning senare var man jämsides efter Aleksi Anttalainens andra fullträff i slutspelet. Juuso Pärssinen gjorde ett stort jobb framför kassen genom att försvåra sikten för Lassi Lehtinen.
Men Lukko skakade av sig besvikelsen och kom tillbaka med två mycket tunga mål inom endast en och en halv minut. Åter var det lagets kontringsspel som firade stora triumfer. TPS-spelarna hängde inte med sina motståndare i mittzon.
Såväl Pavol Skalickys som Eetu Koivistoinens avslut på rullande puckar ur trängda lägen var resultatet av lysande soloprestationer. Att träffa så rent då pucken ställer sig på kant kräver mycket teknik och en smula tur.
6.28 in i sista perioden hände en märklig grej då videokontrollanterna annullerade en spearing som skulle gett Pärssinen matchstraff efter en tekning. Annars kan man inte påstå att Åbolaget drog någon fördel av domsluten.
Först med mindre än tio minuter kvar drabbades Lukko av sin första utvisning. De fyra tidigare tvåorna hade samtliga gått till svartvita män.
Andra gången TPS fick möjligheten i numerärt överläge återstod fem och en halv minut. Hemmabänken bestämde sig för att spela hasard och plockade Rämö av isen för att med två mans övervikt jaga en 3–4–balja för att ens känna vittringen av guldet.
Högt spel, men förgäves. Precis som på måndagen kunde Lukko placera in två trissor i tom kasse. Några minuter senare påbörjades västkustgrannens segerfest. För första gången sedan 1963 fick Raumospelarna höja Kanadapokalen som ett bevis på att man har landets bästa ishockeylag.