Ljuset är grunden till allt

Lucia är ljusets helgon.

(Och jag ska nu inte skriva någonting om en vacklande och sig utvecklande tradition. Den diskussionen är också viktig. Men en annan dag.)

Lucia är ljusets helgon.

Vi möter henne mitt i vintermörkret, på halva vägen mot julens högtid. Hon hjälper oss att minnas vad det är vi väntar på. Hon ger oss en försmak av det stora och glädjefulla som väntar oss.

Ljus en ganska märklig och invecklad sak som ingen ännu har förstått helt. Enligt nyaste vetenskap (och gammal bibelvisdom) finns ljuset  i världens begynnelse. Allt börjar med ett oändligt komprimerat ljushav.

Välsignelse är när det osynliga ljuset genomlyser tillvaron. När livet fylls av mening, kärlek och förmåga till medlidande.

Det breder ut sig svalnar, mörknar, stelnar. Blir den värld, det universum vi känner till. Alltsedan dess är tillvaron är en kamp och brottning mellan ljus och mörker.

Och mycket i livet är sådana gråa områden, där man inte riktigt vet, vart man skall vända sig för att hitta ljuset.

Ljuset är grunden till allt.

Välsignelse är när det osynliga ljuset genomlyser tillvaron. När livet fylls av mening, kärlek och förmåga till medlidande. “Ögon lyser”. “Ett ansikte strålar av glädje”.

Det är uttryck som berättar någonting om urljuset i glädjen, förväntan, kärleken.

Människans uppgift är att vara öppen så att det gudomliga ljuset kan lysa in i vår värld.  Att vara välsignelse. Ett öppnat fönster för det ljusa som finns i varje liv.

Jesus säger: ”Jag är världens ljus.” Ett stort påstående.

Allt som är liv och glädje och hopp och kärlek har sin källa i Jesus Kristus.

Ofta är man nära på att förtvivla över ondskans mörker i världen. Man kan bli cynisk och kall och slutar bry sig.

Jesus vill hjälpa oss att hämta fram det ljusa i våra liv.

Mörkret kommer att skingras. Mörkret inne i oss och mörkret i världen. Kristus befriar ljuset och livet.

Jesus säger en annan märklig sak:

Han säger till sina vänner: ”Ni är världens ljus!”

Hur kan vi orka vara goda, ljusa människor när inte världen är god? Är det inte löjligt, förgäves? Behöver man inte övermänsklig kraft?

Jo, men den kraften finns.

Den är inte övermänsklig. Den är mänsklig. Så mänsklig som Gud blev i Jesus.

Det är det stora och obegripliga undret som vi firar på julen. Det som Lucia vill vara en vägvisare till: att ljuset finns och det är alldeles nära i det du innerst inne är.

Gud blir människa. Och när vi vågar vara människor, vågar vara öppna, ärliga, kärleksfulla, då lyser det upp någonting av det ljus som har funnits i allt sedan världens begynnelse.

Liksom Lucia är vi ljusets barn och bärare.

Välsignad advent!