Liisi Otermas gravsten får stå kvar

Liisi Otermas gravplats bevaras på Åbo begravningsplats.

Det berättar en av hennes närmaste släktingar till ÅU på måndagsmorgonen.

Släktingen – som inte vill att hennes namn publiceras – ringde på måndagen till begravningsväsendet vid Åbo och S:t Karins kyrkliga samfällighet och förlängde rätten att förvalta graven med 25 år

På Otermas grav kommer också hädanefter en begonia att blomma sommartid.

– Liisi hade i tiderna betalat för skötseln av föräldrarnas grav med önskemålet att en begonia blommar på gravplatsen, så vi tyckte att det passar bra att fortsätta så, säger släktingen till ÅU.

Många Åbobor har under sensommaren berörts av Liisi Otermas gravstens öde på Åbo begravningsplats.

Oterma var den första kvinnan som disputerade i astronomi i Finland och gjorde ett betydelsefullt arbete som forskare vid Åbo Universitet (TY).

Hennes historia har berättats under Åbo turistguiders nya guidade rundtur "Underbara kvinnor i underjorden". Den har varit omåttligt populär - både på finska och svenska - och hundratals personer har deltagit i rundvandringarna.

Under turen har man noterat att Åbo och S:t Karins kyrkliga samfällighet utlyst att tiden för att förvalta gravplatsen har gått ut och att den måste förnyas senast den 3 september 2018. Annars tas gravstenen bort och graven bli ledig för en ny gravplats.

Efter en kolumn om Otermas gravsten i ÅU lördagen den 23 september tar alltså en släkting till Oterma kontakt med ÅU.

Hon berättar att Liisi Oterma var hennes gammelmoster, det vill säga hennes mammas moster. Mamman, Liisi Otermas systerdotter, är Otermas närmaste släkting som fortfarande är vid liv. Liisi Oterma och systerdottern hade ett mycket nära förhållande.

Också systerdotterdottern, som tar kontakt med ÅU, hade - liksom sina syskon - ett nära förhållande till Liisi Oterma, hon var som en mormor för dem.

Liisi Oterma gick bort år 2001 och begravdes i samma grav som sina föräldrar Saara och Aleksi.

Släktingarna har mycket sällan besökt graven – systerdotterdottern berättar att mamman tyckt att släktingarna minns både Liisi och sina egna morföräldrar på andra sätt än genom att besöka gravgården.

Men efter att släkten nu blivit uppmärksam på att andra besöker gravstenen och intresserar sig för dess öde har man beslutat att förlänga rätten att förvalta gravplatsen.