Letalt leverne – kan folksjukdomar besegras?

Läkaryrket är emellanåt hektiskt och tungt. Jag skyndar mig från matsalen något pustande, för jag råkade igen äta för mycket och byxlinningen trycker obehagligt vid midjan.

Man borde väl banta, funderar jag, men i medelåldern smiter dock bukomfånget förbi även den bästa avsikten.

Jag kallar in följande patient. Vi hälsar, sätter oss, båda något rundlagda, patienten och läkaren mittemot varandra. Vi fortsätter att bekanta oss med varandra och öppnar listan på ärenden: Blodtrycken i hem-mätaren, tolkning av laboratorieresultat och även körkortet borde förnyas, det lagstadgade.

Inga besvär har han haft, känt sig helt frisk, däremot har frun oroat sig smått, pratar han på och sammanfattar sin sjukhistoria.

Jag mäter mannen både med blicken och med ett extra långt måttband, vi samlar på oss mera enorma tryck och snurrar ett helt extra varv med vågens nålgivare. Jag frågar försiktigt om levnadsvanorna, konsumeras det en eller två korgar per vecka? Röks det ett eller flera tobakspaket?

Jag knackar in resultaten i min tabell och risk mätaren börjar redan uppvisa illrött. Jag kikar ännu på de senaste blodprovssvaren; sockervärden är skyhöga och kolesterolnivån mäktig. De röda blodkropparna är glaserade som julmarmelad. Jag masserar min tinning och ritar dödskallar på pappret utan att den andre ser. Sådana här friska män begravdes det två stycken förra veckan.

Jag fördjupar mig i mina tankar och funderar på strategin. Hur kan man beskriva en abstrakt risk, och rita upp en begriplig vägkarta till hälsa? Hur kunde vi tillsammans bygga upp ett enhetligare liv?

Skulle jag påbörja diskussionen om blodtryckets faror? Om hur det åratals höga trycket nöter ut och bränner upp kroppens cirkulationspump till styv och lat, och hur den samtidigt samlar vätska i lungan och nertill i källaren med svullnader som påföljd.

Skulle jag måla upp en syn där det långvarigt höga blodtrycket spränger upp blodkärlen och invalidiserar både hjärna och njurar.

Eller skulle jag kritisera kolesterolet, som beter sig som skinkfettet i avloppsröret på julaftonen? Jag skulle predika om hur den västerländska överkonsumtionen fyller midjan och blodkärlen genom att trolla fram smygande fettproppar genom kroppen, och hur dessa lockar fram blodkoagel massor upp till att bilda en hel propp, med totalstopp.

Eller skulle jag tala om blodsockret? Om det hur det söta blodet ter sig som sirap i kärlen, både kladdigt och klistrigt? Skulle jag berätta om hur livsstilsdiabetikerns inälvor sockras in en i sänder då sockret skapar hjärtinfarkter, hjärninfarkter, njursjukdomar och dialyspatienter? Skulle jag våga berätta om amputerade ben och det amputerade livet?

Om tobak skulle det vara lätt att informera och tala med min patient om, för tobaksröken, som flyttar in minst ett tiotals gift kemikalier i blodomloppet, förorsakar både fett- och blodkoagel proppar att växa ut och bilda inflammation både i maskinrummet och i blodkärlsomloppet.

I själva verket, ifall tobaksväxten plötsligt skulle utrotas, skulle det efter ett tag finnas en hop av både sysslolösa och arbetslösa läkare då den nationella dödsrisken plötsligt skulle sjunka rejält. Däremot skulle patienterna, som påtvingats att sluta röka, leva ett tiotal år längre, med fem tusen pappor, mammor, söner eller döttrar som skulle fortsätta sitt familjeliv, och en fjärdedel skulle njuta av livet med större erektion och livsstyrka.

Skulle jag nu kasta på bordet ett 6-pillers startpaket, enligt god medicinsk praxis-rekommendationen, baserat på det faktum att med alla dessa i socker, tryck och fetter tillbringade år minskar denna mans levnadsår med en accelererande kvot. En tillräcklig och rätt riktad modern läkemedelsbehandling har mer än halverat risken att mista sin anhörig och utan tvekan bromsar de nya tabletterna och injektionerna blodpropppatientens sjukdomsförlopp, minskar hjärtan att brista, ger kraftfulla år och ett klart bättre mer funktionellt liv.

Med ett litet recept kan man förtjäna ytterligare ett tjugotal år, ”hux flux”. Trots detta, låter en fjärdedel av patienterna bli att hämta ut de ordinerade medicinerna.

Vad månne min friska patient tänker om denna, min passion? Skulle jag få honom att tro, att egna val har betydelse och ett rikare liv fortsättningsvis ännu är i de egna händerna. Jag beslutar mig att fråga honom direkt – vad tänker du om livet, hälsan och om döden?

Vi talar därmed om en bestående förändring av livsstilen. Vi går igenom hur fettet som smälter bort med bantning från midjan vänder ämnesomsättningen åter på sin rätta sida, då trycken och kolesterolet sjunker och sockervärden normaliseras.

Vi repeterar hur den måttliga näringen spelar kritisk roll för hälsan och om hur det halva kilot grönsaker, förhindrar tarmsjukdomar och cancer. Vi funderar över den måttliga alkoholkonsumtionen och rökavvänjning.

Vi pratar om hur vår kropp, såsom apan, är skapad för rörelse, förtvinas på tomgång runt omkring de digitala fällorna och hur människan genom att bli andfådd tre gånger i veckan, börjar åter själv kunna styra sitt liv, återuppliva sitt hjärta och sin håg: Genom att motionera kan man reparera sina tryck och sockernivåer och väcka upp hela kroppen till att åter börja leva ett värdefullt liv.

Jag försöker kristallisera allting i ett nödrop: Jag behöver dig för att kunna rädda resten av ditt liv!

Texten är översatt av docent Outi Lahdenperä, specialistläkare inom cancersjukdomar.