Lerig jordmån utmaning för byggandet av parkeringshuset

Akademilektorn och geologen Peter Österholm står vid Salutorget och tittar ut över gropen som så småningom ska bli en underjordisk parkeringshall.

Grävmaskinernas monotona gräv- och lyftrörelser fyller lastbilsflaken med lera och bilarna kör i skytteltrafik till Starrbacka där jordmassorna lagras.

Gropen blir sakta men säkert djupare. Bottnen där parkeringshallens golv ska läggas skymtar redan på cirka 9 meters djup.

Efter det finns lera, lera och åter lera.

Djupet varierar från cirka 50 meter utanför Åbo svenska teater till 30 meter utanför ortodoxa kyrkan.

Och det är just leran som gör projektet så unikt och utmanande

Orsaken är Åbos historia. Mikroskopiskt små lerpartiklar har genom tiderna eroderat från Aura ås avrinningsområde och blandat sig med havsvattnet som för tusentals år sedan täckte det som i dag är gator, trottoarer och torg.

I motsats till när lera sedimenteras och lägger sig i lager i sötvatten blir den lös och geléaktig i saltvatten, förklarar Österholm.

– Den påminner lite om trögflytande tandkräm och sådan lera kan vara lite lömsk. I sötvatten lagrar sig lerpartiklarna på varandra som kort i en kortlek, i saltvatten klimpar de snabbt ihop sig. De hinner inte ordna upp sig och lägger sig som ett instabilt korthus. Största delen av leran i våra kustområden har sedimenterats i saltvatten.

Men om leran har legat där i tusentals år, har den inte hunnit stabilisera sig?

– Nej, den ändrar inte konsistens trots att den är så gammal, utan förblir instabil.

Att leran är instabil kan man se till exempel i studentbyn där det finns spår av flera lerskred längs med Aura ås stränder.

Tunga byggnader i sådana områden innebär ett ökat tryck på strandbankarna och ökar således risken för lerskred, säger Österholm.

Under tiden för Aura ås vårflöde år 1830 rasade ett ståtligt trevåningshus på Multavierugatan 1 ner i ån några hundra meter uppströms från Domkyrkobron.

Med tanke på dagens byggande, vilka utmaningar innebär leran i dag?

– När man bygger ett hus på instabil grund, sätter sig huset och sjunker ner i leran. Det är typiskt för opålade hus. Men här har man löst det genom pålning tills man kommer ner till stabil grund, säger Österholm.

– Väggen av spontade pålar runt hålet på torget utgör också en stödkonstruktion som förhindrar lerskred ner i gropen.

Österholm tror inte att utgrävningarna hotar de omkringliggande husen och han tar inte ställning torgparkeringens vara eller inte vara, han uttalar sig endast som geologisk expert.

– Jag litar på att Skanskas ingenjörer och byggare har beaktat alla risker och vet vad de gör. Någon risk för att husen ska rasa tror jag inte det finns.

Läs också:

Projektledaren sover gott trots ansvaret för parkeringsbygget