Ledaren: Var är våra sms-larm?

I över en miljon smarttelefoner hittas nu mobilapplikationen 112. Ett samtal med appen ger alarmcentralen kartkoordinaterna, automatiskt. Tekniken är särskilt värdefull i situationer där den som rapporterar in en olycka eller ett sjukdomsfall är på en plats som är svår att fastställa, kanske i skogen eller på havet – eller på en väg någonstans ute på landsbygden?

Många, möjligtvis avgörande minuter kan vinnas med applikationen. Det var därför inte konstigt att den vann pris i tävlingen Finlands bästa mobiltjänst 2017.

I december ska det bli möjligt att skicka 112-textmeddelanden. Var och en kan gissa sig till sådana otrevliga situationer där det kan vara nödvändigt att kalla på hjälp så att ingen hör. Kanske man vill att en inbrottstjuv grips på bar gärning, eller så gömmer man sig för en våldsam person?

Tekniken är inte helt ny. Tal- eller hörselskadade kan redan sända nöd-sms.

Nästa steg, då? Nya lösningar är på väg. Som det ser ut nu ska nya personbilar och skåpbilar som typsbesiktas i EU från med april 2018 ha eCall-teknik. Det innebär att man kan ringa ett nödsamtal med hjälp av krocklarmet i bilen, som också automatiskt sänder positionsdata till nödcentralen. Bilen kan också själv sända ett nödmeddelande om föraren eller passagerarna inte klarar av detta.

Helt ny är tekniken inte. Vissa biltillverkare har redan haft egna system för det här, men nu gäller det alla nya bilar som lanseras i hela EU.

Lanseringen har gått långsamt. Finland och Sverige har drivit på tekniken i över tio år, men de olika medlemsländernas krav och nationella egenheter har fördröjt processen.

Alla system har såklart inkörningssvårigheter. När människor börjar sända nöd-sms förutsätter den nya trafiken mer resurser vid nödcentralerna.

Det går långsamt att kommunicera med text i en akut, stressande situation. Operatörernas arbete försvåras.

Det finns också de som oroar sig för att nödcentralerna får bekymmer då bilar med eCall blir fler. Hur går det då dessa bilar börjar ”ringa” nödnumret redan vid små parkeringsknuffar eller kanske vid ”indikationer” på en krasch – exempelvis häftiga tvärbromsningar? Uppgiften att kolla upp var det behövs eller inte behövs hjälp kommer att öka arbetsbördan.

Alla de här lösningarna handlar om situationer där någon behöver hjälp. Det som saknas är bättre metoder för att nå folk för att informera dem om något farligt.

Det här blev aktuellt i samband med knivdådet i Åbo i augusti.

Somliga undrade varför inget nödmeddelande sändes i radio och teve. Den tekniken är ändå hopplöst långsam i akuta situationer. För att få ut ett nödmeddelande ska först blanketter fyllas i och samtal ringas, varefter det behövs ”åtgärder” av både Yle och Digita, enligt Marko Nieminen, direktör för nödcentralstjänster (Turun Sanomat, 8.9). Dessutom skulle de som var i verklig fara inte haft någon nytta av en varning på teve eller radio.

En annan jobbig sak med dessa rikslarm är att de inte är geografiskt begränsade. Det blir ett ropa varg-fenomen när alla ska få höra om en skadad björn i Pudasjärvi, förorenat vatten i Borgå eller en eldsvåda i Eura (alla dessa är exempel från de senaste tolv månaderna). Frågan om nödmeddelandenas inflation diskuterades redan 2013.

Hur är det möjligt att det fortfarande inte går att sända ett varningsmeddelande till alla mobiltelefoner – också icke-smarttelefoner – inom ett visst område? Tekniken har funnits länge och ett sådant system planerades redan för tio år sedan. Tvisten om hur kostnaderna skulle fördelas kunde ändå inte lösas.

Sverige har redan detta system. Det finns också andra nationella varianter. I Japan sänds regionala jordbävnings-sms, också till ”finska” telefoner som råkar vara där, utan att meddelandet på något vis måste beställas.

Hur kommer det sig att det i mobilföregångarlandet Finland inte funnits en myndighetsvilja som varit så stark att det gått att lansera en snabb lokal varningstjänst?

Nu är det EU som får försöka fixa det här. Europaparlamentets utskott för den inre marknaden och konsumentskydd föreslår att tekniken ska bli obligatorisk. Förhoppningsvis kan Finland bidra till den processsen. Tills det här löser sig kan alla i alla fall förbättra sig egen personliga säkerhet med att se till åtminstone 112-appen hittas i alla lurar där hemma.