Ledaren: Hackat och skuret, tack

Lokalt odlad potatis och fisk, lokala grönsaker och bröd från ett lokalt bageri serverades i Kimitoöns skolor när kommunen för andra året i rad uppmärksammade den närproducerade maten genom att ordna en närmatsdag i kommunens skolor och daghem i slutet av augusti (ÅU 30.8.2017).

Det låter gott och bra på alla sätt.

I fjol ordnade kommunen två närmatsdagar och enligt kommunens kost- och städchef Birgitta Parikka har satsningen fått ett positivt mottagande.

Hon tycker att det är viktigt att den lokala maten lyfts fram så att också barnen får upp ögonen för det närproducerade.

Det låter också bra på alla sätt.

Problemet är att utbud och efterfrågan inte möts.

För trots att Kimitoön är en odlingsbygd sedan länge och en kommun där det finns odlare och andra producenter av till exempel spannmål, kött, fisk, grönsaker och frukt är det svårt för kommunen att köpa närproducerat.

Det låter absurt och är också tragiskt på många sätt.

De lokala producenterna har nämligen svårt att levererar råvarorna i den form och i sådana mängder som tillredningsköken vill ha dem.

Parikka sammanfattar problematiken bra när hon i ÅU-intervjun (30.8.2017) säger att en del tror att man i dagens storkök fortfarande skalar potatis och hackar lök eller grönsaker.

– Men den tiden är förbi.

Att tvätta, skala och hacka till exempel grönsaker eller rotsaker kräver någon som gör det, eller som det heter på nutidssvenska, "extra resurser".

Och extra resurser, det vill säga extra personal kostar pengar. Tillredningsköken har inte sådana pengar.

Då är det billigare att köpa det som behövs från en centraliserad instans som kanske inte gör något annat än tvättar och skalar potatis och kan sätta priset efter det.

Men tillredningsköken behöver inte bara tvättad och skalad potatis. De vill också att grönsakerna levereras färdigt hackade i tärningar och att köttet kommer färdigt skuret i lagom stora bitar.

Problemet är att få lokala leverantörer har möjligheter att uppfylla sådana önskemål, eftersom inte de heller har de extra resurser som skulle krävas för det här tilläggsarbetet.

Också leveranserna kan vara problematiska för en liten producent. Någon ska köra ut råvarorna till köken och om denna någon är producenten själv är tiden som går åt till leveranser bort från något annat i stället.

Också här skulle de extra resurserna behövas, de extra resurser som inte finns någonstans.

Det positiva är att Kimitoöns kommuns upphandlingavtal tillåter att kosthållet får använda närproducerade råvaror. En annan positiv sak är att kommunen fortfarande har flera tillredningskök, där maten faktiskt lagas och inte bara värms upp.

Men de nio köken är utspridda och finns på flera ställen i Kimito, Västanfjärd och i Dragsfjärd.

Det blir problematiskt för en småskalig producent som borde hinna köra ut sina råvaror till flera ställen med flera kilometer emellan.

Det absurda – och tragiska – blir alltså att närproducerad mat, som alla pratar så varmt om och gärna vill ha, till och med kan bli problematisk för en producentkommun som Kimitoön.

Råvarorna finns, tillredningsköken finns – men de extra resurserna som skulle krävas för att dessa två ska mötas saknas.

Parikka säger också (ÅU 30.8.2017) att många undrar varför kommunen inte serverar närmat hela tiden.

– Men vi måste använda våra råvaror på ett förnuftigt sätt utgående från de pengar som finns.

I fjol tog man i samband med närmatsdagen på Kimitoön in extra personal för att hantera de lokala råvarorna. I år valde man att lämna bort det lokalproducerade köttet för att det blev för resurskrävande att hantera det.

Det bara måste finnas ett sätt att lösa en sådan knut. Alla skulle vinna på det.

Birgitta Parikka har ett förslag som är värt att utveckla vidare. Hon föreslår att de lokala producenterna bildar kollektiv där man samarbetar kring råvaruhanteringen och hjälps åt med logistiken.

Många små som tillsammans blir lite större, med andra ord, och kanske på det sättet lyckas skapa de extra resurser som så nödvändigt behövs.

För om man inte ens i en producentkommun som Kimitoön av rent praktiska skäl kan servera närproducerad mat annat än under speciella temadagar, så måste problemen åtgärdas.

Var ska verkligt närproducerad mat annars serveras?