Ledaren: Flickor, människor

En av det senaste årets stora globala boksuccéer är barnboken ”Good Night Stories for Rebel Girls”. För ett år sedan gjorde den historia då det gäller gräsrotsfinansiering av bokprojekt. Målet var 100 000 dollar, men kampanjen gav över åtta gånger så mycket pengar, mer än någon annan originalproducerad bok har gjort tidigare. Inom några månader hade boken sålts till över 30 länder.

För närvarande pågår en ny kampanj för att Elena Favilli och Francesca Cavallo ska kunna ge ut del två. Den här gången uppnåddes 100 000 dollar redan efter tre timmar.

Det svenska förlaget Max Ström gav i vintras ut en översatt version, ”Godnattsagor för rebelltjejer”. Den var en omedelbar succé. Förläggaren Jeppe Wikström sade att han under sina 23 år i branschen aldrig varit med om något motsvarande.

Barn behöver goda förebilder. Det är därför inte konstigt att efterfrågan varit stor på boken med korta berättelser om hundra verkliga kvinnor från olika delar av världen och olika tider i historien.

Favilli och Cavallo är inte de första med en bok om kvinnor som har åstadkommit något speciellt eller stått upp för sina ideal, men kanske de är de första då det gäller just godnattsagans jämlikhetsgenre?

För ett år sedan hade duon ett bra utgångsläge för att ge ut sin bok, eftersom det fanns en klar beställning på mer efter Rachel Ignotofskys bestseller om femtio framgångsrika vetenskapkvinnor (”Women in Science: 50 Fearless Pioneers Who Changed the World”). Den bokens succé avynglade också en bästsäljare i form av en vykortsserie.

Efterfrågan är förståelig i en situation där flickor och kvinnor fortfarande är underepresenterade som aktiva, ledande gestalter i den fiktiva litteraturen. För några år sedan spreds en video där några barn stod framför en bokhylla med barn- och ungdomslitteratur

Barnen gavs i uppgift att plocka bort de böcker som inte alls handlade om flickor och böcker där alla ledande gestalter var pojkar. När de var klara fanns bara en handfull böcker kvar, av totalt över hundra. Kom inte och säg att det här upplägget inte påverkar barnens världsbild.

Den svenska rebelltjejsboken har sålts i Finland, men när julen närmar sig kommer den att få en extra knuff, som julklappstips. Boken får nu mycket synlighet i också som en följd av att den gavs ut på finska förra veckan (”Iltasatuja kapinallisille tytöille”).

Fler recensioner och kommentar på väg, och det är det intressant att se på hur olika sätt boken tacklas. Det finns de som i första hand lovordar boken, medan andra vill vidareutveckla snacket.

Det var ett nöje att i går läsa två olika kolumner, en i Vasabladet, en i Helsingin Sanomat. Den ena, av Cecilia Berg, hade rubriken ”Århundradets godnattsaga”. Den andra var skriven av Päivi Ala-Risku: ”Det är dumt att säga ’också en flicka kan bli statsminister’ till ett litet barn.” (On typerää sanoa pienille lapsille, että ”tytöstäkin voi tulla pääministeri”).

Hoppsan. Vad menar Ala-Risku med det? Nyckelordet är ”också”. Ala-Risku menar att det finns en risk i att man med boken gör något stort av att just flickor kan bli vad det vill:

”För ett litet barn är det självklart att vem som helst kan bli vad som helst”, skriver hon.

Genom att uttryckligen lyfta fram framgångsrika flickor och kvinnor som ett undantag befäster man deras roll som undantag, styr in barn på ett tänk som egentligen är förlegat.

Ala-Riskus logik är enkel att förstå. Det som är tänkt som en tjänst blir en björntjänst. Å andra sidan verkar det som om Ala-Risku glömmer det att boken är tänkt för barn som inte är några ”oförstörda” tabula rasa-barn. De är barn som i många år fått lära sig samhällets härskande normer. De har redan förstått att det är ett stort ”också” om en flicka och kvinna har framgång.

De karaktärer som presenteras till unga tjejer är figurer som barbiedockor och prinsessor, skriver Cecilia Berg.

”Traditionellt porträtterar sagorna ofta kvinnan, flickan eller möjligen prinsessan som den svaga. Den som ska räddas eller den som är rädd.”

Berg glädjer sig över att normkritiken har tagit sig in i barnböckerna. Trots sagobokens rebelltjejstitel, ska man se den som en bok för barn, inte som en ”flickbok”. Det är också så förlaget bakom den finskspråkiga boken, Schildts & Söderströms, rubricerar den: En bok med ”rollmodeller för självständiga barn” – i ett läge där utbudet av kvinnliga förebilder i bokform släpar efter då man jämför med verkligheten.

Det spelar ingen roll vilket barn som läser boken, det som spelar roll är att boken läses, skriver Berg. Här kan vi tillägga: Det som spelar roll är att vuxna läser den – eller någon av de andra ögonöppnarna, som Rachel Ignotofskys bok.

Det är viktigt att det finns ett större utbud av förebilder för alla barn, men Ala-Risku har också rätt: Det är också viktigt att tänka på hur vi talar till barnen om vad allt de kan bli. Framför allt är det bra att inse att barn, när de börjar läsa, redan har byggt upp modeller för hur de tror att världen ska se ut. I den litterära världen är flickor och kvinnor fortsättningsvis undantag då det gäller hjältar och förebilder.