LEDAREN: Det delegerade ansvaret

Det går fort nu. Informationsflödet om våldsdådet i Åbo är enormt. Desinformationsflödet är många gånger större. Det finns många missuppfattningar, rykten och direkta lögner.

Mycket av det som snabbt kablades ut lever kvar i någon form. Det finns en uppsjö av nyheter som glömts bort någonstans på webben. De stämde kanske då de skrevs, men bidrar nu till förvirring.

Flera utländska medier har kvar nyheter som bara baserar sig på de första, kaotiska uppgifterna.

Åbo är hett stoff en kort stund, därefter glöms staden bort. Ingen uppdaterar, kompletterar eller korrigerar de första uppgifterna.

Det här är därför en bra påminnelse då vi i vår tur kollar in nyheter från andra länder, också då källorna kan anses vara seriösa. Om medier utomlands har strunt om oss, hur mycket kan vi lita på det som når oss?

I andra ändan av Åboattackens faktakarta, på mer pålitliga breddgrader, hittas den omfattande finskspråkiga Wikipediasidan om Åboattacken.

Med nästan hundra källor utgör den ett imponerande källurval, som överträffar det man får med en googling efter relevanta nyheter. Det här är Wikipedias styrka, en kapacitet att sammanställa något som inga mediehus haft kapacitet till.

Då det gäller mediefostran kunde den här wikisidan gott användas i undervisningssyfte, då källor jämförs med varandra.

Det svåra är då de medier man upplevt sig lita på kan flytta perspektivet, så att den sanning som gällde igår kanske inte gäller imorgon.

Suomen Kuvalehti gör en intressant jämförelse som gäller Helsingin Sanomats bevakning. I fjol kritiserade HS USA:s president Donald Trump för förhastade ordval, då Trump kallade en man som dödade 49 människor ”terrorist”. Nu kopplade HS ändå bums samman Åboattacken och IS-terrorattackerna i Barcelona.

Svårt är det också då personer som uppfattats som pålitliga levererar falsk information. En sådan är journalisten och politikern Abdirahim ”Husu” Hussein, som fick finska PEN:s yttrandefrihetspris 2015. Han gick ut med uppgiften om hur två unga nyfinländare hade knivhuggits i Vanda – för att de var muslimer. Polisen har dementerat detta och Husu kallar det hela en missuppfattning, men skadan är skedd. Det går fort, som sagt.

ÅU, då? Här är det läsarna som får avgöra hur vi klarat oss, inte vi. All kritik och alla inlägg som vi får om våra utstakningar och val är värdefulla. Fel gör också vi, såklart. Därtill behövs en dialog mellan läsare, på våra forum, om vad man får berätta och om vad man bör berätta.

Vår primära uppgift är att vara konsekventa också då vi av invandringskritiker uppfattas syssla med godhetssignalering (ett ord från Dagens Nyheter).

”Att hålla fast vid det liberala svaret ger inte så många upptummar i sociala medier – tvärtom kan det ge kritik, hat och till och med hot. Däremot kanske det gör att man fortfarande kan se sig i spegeln om fem, tio eller tjugo år”, skriver DN.

Vi lever i en värld där ansvaret för att sprida uppgifter aldrig varit så delegerat som nu. Mycket ansvar faller på mottagarna i och med att de har oanade möjligheter att sprida sant och falskt vidare.

Det här ansvaret växer ytterligare då rikspolitiker inte bryr sig om sitt eget ansvar, som då Sannfinländarnas partiordförande Halla-aho spred ”nyheten” om att Turun Sanomat skulle ha ljugit ihop storyn om hur Ahman Hosseini hade hjälpt offer på fredagen. Inte oväntat fick vi också i det här fallet se utbrott av det extrema kvinnohat som kännetecknar fejknyhetsslöddret.

Polisen utreder lyckligtvis fallet och uppmuntrar alla att ”hålla huvudet kallt”. Läs också vad överkonstapel Teemu Äikäs, kommunikationschef vid polisen i Egentliga Finland, säger i dagens ÅU. Hårresande.

Halla-aho raderade sitt inlägg men bryr sig inte om att TS-journalisten som skrev artikeln utsätts nu för en hatkampanj.

Den ursprungliga ”sanningen” lever dessutom kvar bland fundamentalisterna.

Det är viktigt att inte tro att man bara kan förbise eller tiga ihjäl propellerhattarnas och alla hatares påståenden. Lögner slingrar sig allt oftare in i seriösa sammanhang.

Ett av de mer absurda ryktena efter Åboattacken var att gärningsmannen hade en tatuering som bevisade att han var en specialutbildad yrkessoldat, medlem i en amerikansk privatarmé.

Varför är det värt att nämna den här galenskapen? Jo, för att en fråga om detta ställdes under polisens presskonferens på fredagen.

När konspirationsteorier av den här klassen når de forum där gemene man ska kunna förvänta sig saklig information, besudlas fakta av strunt. Gränser mellan bekräftade uppgifter och rykten suddas ut. ”Jamen, de talade ju om det här på polisens presskonferens.” Ibland önskar man att polisen skulle säga rakt ut att de inte kommenterar fantasifoster. När möjligheterna att sprida strunt är så lätt, är det all orsak att minnas en klassisk uppmaning, något omskriven: Om ett rykte är för saftigt (hemskt) för att vara sant, så är det också det.