LEDAREN: De vidriga skojarna

Trenderna i finländsk brottsstatistik är övervägande positiva. Antalet brott mot liv har minskat på ett betydande sätt de senaste tjugo åren. Utvecklingen har varit positiv också för många former av lindriga brott, exempelvis alla de brott som unga begår har sjunkit kraftigt sedan 1995.

Det nationella programmet för brottsförebyggande åtgärder, för 2016–2020, kommer sannolikt att bidra till en fortsatt gynnsam utveckling. Programmet fokuserar på att utveckla lokal brottsförebyggande verksamhet och stärka invånarnas möjligheter att delta och påverka.

I skuggan av de goda nyheterna finns det tyvärr skurkar som blir allt aktivare och nischar in sig på en grupp som allt oftare blir offer för brott.

Det handlar om människor som fyllt 65.

Stölder, förskingringar, bedrägerier, rån och utpressningar som drabbade äldre ökade kraftigt under perioden 2005–2015.

Allt tyder på att den otrevliga trenden fortsätter. I går meddelade västra Nylands polisinrättning om hur man lyckats stoppa en betalning på 50 000 euro, som var på väg till en skojare om uppgett sig vara kriminalkommissarie.

Skurken hade ringt upp sitt tilltänkta offer, dragit en rövarhistoria, och var på väg att få betalningen ännu samma dag.

Polisen ger av förståeliga skäl inga detaljer om hur betalningen stoppades. Kanske det var en anhörig som fick veta att något mysko var i görningen?

Nylands polisinrättning har i år undersökt 30 fall av falska poliser. Det är nästan en per vecka, i endast en polisinrättnings område.

I sydvästra Finland rapporterar polisen ungefär tjugo fall av falska poliser i år. I de flesta fall har det inte blivit mer än ett försök, men i somliga fall har skojarna förorsakat ”betydande” ekonomiska förluster åt sina offer, enligt polisen.

Vid polisstyrelsen är de oroliga för utvecklingen, där skojarna utnyttjar de finländska poliserna grundmurade goda rykte och tilliten till myndighetspersoner.

I en enkät från i fjol uppgav 96 procent av de tillfrågade att de känner ett starkt eller mycket starkt förtroende för polisen.

När någon ringer och uppger sig vara polis, i ett viktigt ärende, är det få som vågar ifrågasätta äktheten. Det samma gäller säkert om någon ringer och säger sig vara från exempelvis banken.

Enligt överkonstapel Teemu Äikäs, kommunikationschef för polisen i sydvästra Finland, finns det också andra varianter. I vissa fall har skojare påstått att de är ”läkare” då de har ringt tilltänkta offer.

Polis, bank, läkare – förtroendeingivande, inte sant? Och så har vi alla de som inte ringer, utan knackar på dörren. Det finns ”rörgranskare”, ”försäkringsinspektörer” och allsköns yrkesfolk som hävdar att de är ute i ett väldigt viktigt ärende.

De falska poliserna är ändå ett allvarligare fenomen eftersom skurkarnas framfart har också resulterat i något annat otrevligt. Riktiga poliser kan bli misstrodda.

I en intervju för Aamulehti berättar kriminalkommissarie Teijo Ristola hur han ringde upp en person för att ställa några frågor, men fick ett nej till svar. Det enda sättet att komma vidare var att bjuda in den misstänksamma personen till polisstationen.

Det finns såklart rent tekniska sätt att minimera riskerna kopplade till dessa skojare. Håll besparingarna på ett konto som inte är anslutet till ett bankkort, sätt en maximigräns för hur mycket som får lyftas per dag, ha bankens journummer vid telefonen, och annat dylikt. De flesta har koll på dylikt. Gruppen som drabbas är liten. Skurkarna ringer säkert tiotals om inte hundratals samtal innan någon blir kvar på tråden.

Hur kunde då äldre hjälpas att vara bättre förberedda – utan att skrämma upp någon? Frågan är delikat. Vi kan inte glömma respekten för människors integritet. Hur ge råd på ett sätt som inte uppfattas som om man misstrodde någons förmåga att ta hand om sig själv?

Här är vi tillbaka till det nationella programmet för brottsförebyggande åtgärder, med målet att stärka invånarnas möjligheter att delta och påverka. Polisen önskar att människor skulle tala mer om dessa skojare.

Det hjälper ändå inte om vi alla är lite mer misstänksamma och gör mer för att ta hand om våra närstående, eftersom statistiken är otäck: stölderna, förskingringarna, bedrägerierna, rånen och utpressningarna som drabbade äldre var 585 år 2005. Tio år senare hade antalet femfaldigats, till 2 953.

Allt fler äldre drabbas av dessa skurkar och något som efteråt kan kännas direkt traumatiskt. Förlorade pengar är en sak, illamåendet efteråt minst lika otäckt. Samtidigt naggas polisens trovärdighet i kanterna. Här räcker inte den dialog polisen efterlyser, det behövs ett handlingsprogram för hur de mest sårbara ska löpa en mindre risk att bli brottsoffer.