Ledaren: Bättre än en bro

Det är inte svårt att gissa sig till vad många Åbobor skulle göra om man visade dem en karta och bad dem peka ut den plats där trafiken brukar gröta till sig allra värst. Många fingrar skulle sättas någonstans på axeln Stålarmsvägen-Hirvensalo.

Trafikstockningar uppstår här när folk ska in till stan på morgonen och sedan hem på eftermiddagen. Rusningstopparna är korta, men de borde åtgärdas. Folk förlorar tid, men det egentliga problemet är att risken för olyckor ökar på grund av grötig trafik.

Fullmäktigeledamot Niko Aaltonen (Saml.) är inne på samma linje: en bro skulle öka tryggheten. I en intervju för tidningen Aamuset säger Aaltonen att bron är nödvändig och bör byggas bums då delgeneralplanen är klar. Aaltonen, själv Hirvensalobo, har länge förespråkat en bro. Många av dem som varje vardag sitter i rusningen – eller försöker röra sig andra tider, för att undvika den – är säkert av samma åsikt.

Under årens lopp har det funnits flera visioner. Åbo stads miljö- och planläggningsnämnd har bland annat synat ett alternativ med en 2,8 kilometer lång tunnel från hamnen till norra sidan av Hirvensalo.

Priset var så högt att den visionen var på tok för högtflygande och djupdykande för att vara realistisk.

En annan tunnel skissades upp från Stålarmsgatan till hamnen. Den skulle inte ha löst trängseln på Hirvensalobron, men erbjudit samma fördel som den dyrare tunneln: De som ska till och från andra sidan av staden skulle ha undvikit centrum.

Och så har vi broalternativet. En helt ny bro kunde gå rakt från Kakskertavägen på Hirvensalo till Södra bågen på fastlandet. Den skulle styra trafik bort från Hirvensalobron och Stålarmsgatan.

I de tidiga visionerna kostade bron 20 miljoner euro, senare blev det 30 miljoner. Vad den kostar nu, vet ingen, men det är inte svårt att gissa sig till att vi lätt kan addera några tiotal miljoner till priset.

Löser en ny bro då problemen? Knappast. Inte ens alla öbor är övertygade. Peter Ahlskog från Hirvensalo Roger Nylund från Satava vill se sådana åtgärder som riktas mot Stålarmsgatan. De anser inte det är värt att investera i en bro (ÅU, 11.10).

Med en ny bro skulle de som ska till eller genom centrum ändå ta Ispois parkväg norrut och sedan sitta stilla i ungefär samma kvarter som tidigare, där som Kungsgårdsgatan går ihop med Martinsgatan och dit Stålarmsgatans all trafik kommer.

Frågan är varför man inte under alla dessa år har gjort något åt Stålarmsgatan, där två körfält blir ett och gatan byter namn till Martinsgatan. Om den proppen åtgärdas, händer mycket, för när man en gång kommit ned till Kvarnbrinken och över Kvarnbron går det undan, oftast genom hela staden med samma gröna våg.

Stålarmsgatans ”två” körfält är ett bekymmer också i andra riktningen, då trafiken rör sig i motsatt riktning. På den sidan av gatan är körfälten så smala att det försvårar en smidig trafik. På andra sidan av gatan finns en brett gräsfält mellan vägbanan och gång- och cykelvägen. Gatan kunde lätt breddas med en meter här. Logiken för hur man från de två körfälten västerut får vända eller köra rakt i vissa korsningar kunde också ses över, det kan finnas tid och smidighet att att vinna också där.

Problemet med två körfält som blir ett är också akut på Hirvensalosidan. När man kommer över bron leder vänster körfält till Moikois. Alla som ska rakt får klämma in sig på höger körfält, och så är kön klar – och den sträcker sig långt.

Här vänder somliga dessutom till vänster och tar en omväg via Hongaisvägen. Det här är en helt onödig belastning för dem som bor i Moikois, en otrevlig följd av körfältsproppen efter bron.

Allt förvärras dessutom av trafikljusen strax därefter, vid korsningen med Gamla Kakskertavägen, vid köpcentret. De som ska till affären eller vända norrut stoppas på tok för länge – och bidrar ytterligare till kön på bron. Med en bra tunnel eller bro för gång- och cykelvägen just här, kunde de som vänder till Gamla Kakskertavägen inte alls behöva stanna. Bort med trafikljusen!

Det verkar dessutom finnas plats för ett helt nytt körfält på det 400 långa avsnittet mellan Hongaisvägen och Gamla Kakskertavägen, för dem som är på väg till ön.

Då vi beaktar alla dessa extremt lokala trafikhinder, verkar det som om det finns mycket som kunde göras innan en brodiskussion ens borde bli aktuell.

Ett körfältsnytänk på både Hirvensalosidan och Stålarmsgatan, en breddning av sistnämnda och en ombyggnad av korsningen mellan Kakskertavägen och Gamla Kakskertavägen kan dessutom ge sådana trafikströmmar som ytterligare kan göras smidigare med nya trafikljustider.

En bro skulle säkert ha dramatiska effekter på trafiken, säkret också goda sådana, men relationen mellan pris och nytta – särskilt då en hel del kunde åstadkommas med mindre ingrepp – känns i högsta grad oskälig.