Ledare: Gräset var inte grönare...

Publicerad:

Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.

Posten har strukit gräsklippning från listan över tjänster. Tisdagstjänsten, som kostade 65 euro per halvtimme, lanserades i fjol våras. Så här skrev direktör Anu Punola om serviceformen som skulle beställas i bolagets webbutik:

”Posti hoppas att sommaren blir vacker och önskar våra kunder en behaglig sommartid. I sommar kan man be att vårt riksomfattande nätverk av professionella hjälper till med att sköta gräsmattan.”

Målgruppen var äldre och tisdagen valdes för att det är den lugnaste postutdelningsdagen. Därefter har Posten för övrigt upphört med nästan all utdelning just den dagen.

Nu är det i alla fall slutklippt. Det här framgår ut Postens nya strategi, som presenterades på tisdagen. Helt omöjligt är det inte att klippa gräs också i fortsättningen, om man kommer överens om villkoren, säger direktör Turkka Kuusisto till Lännen Media.

Då ska gräsklippingen ändå vara kopplad till någon anna tjänst, och det är där Posten nu ser en öppning. Med allt fler äldre växer efterfrågan på exempelvis måltidsleveranser och andra former av hjälp i vardagen. Det är inte helt otänkbart att Posten kunde samarbeta med kommuner och hemhjälpen.

För närvarande verkar Posten i alla fall ha gett upp hoppet om att få brevposten lönsam. För åtta år sedan testade bolaget en synnerligen innovativ out of the box-modell där posthanterare skannade in folks post och mejlade den till mottagarna.

Undrar vad mottagarna tänkte då de fick exempelvis inskannade vykort från någon släkting som besökt Kanariöarna – eller någon mer personlig post?

”Läste någon det här före mig?”

Det så kallade Andersböle-experimentet väckte många kritiska röster, men de som deltog – helt frivilligt – hade inget illa att säga om det hela. De fick hem en pekdator, som de sedan fick behålla, och dessutoem några extra avgiftsfria e-tjänster för att de var med och testade det nya.

Somliga trodde att Posten – som den tiden hette Itella – vill sända en signal till regeringen. En av dem var ÅU:s dåvarande chefredaktör Torbjörn Kevin:

”Framför allt är det ett indirekt nödrop: Hur vill samhället ha det? Den frågan ska inte besvaras av aktiebolaget Itella utan av den politiska ledningen.”

Resultatet och slutsatserna från Andersböle var kanske inte så radikala, men alternativet, att passivt följa med vad andra gör och själv utvecklas långsamt – som kamera- och filmtillverkaren Kodak – skulle varit sämre.

När världen förändras är det viktigt att testa mycket och småskaligt, så lär man sig snabbt och det blir inte ens så värst dyrt. Världsförbättrande mastodontexperiment går alltid fel.

Därför borde vi kanske överlag inte vara så negativa då det gäller Postens gräsklippningsexperiment. Det väckte diskussion om Postens roll och vilka eventuella andra tjänster bolaget kunde ha. Dessutom kostade det hela säkert nästan ingenting.

Det som verkar klart är att Posten nu medvetet sköter brevposten med vänster hand. Den delas ut, men det är inte så noga med intäkterna.

För några veckor sedan cirkulerade en bild på ett kuvert där ”frimärket” på ett sänt brev inte var mer än en fastklistrad papperslapp, klippt från en färggrann pizzareklam. Brevet kom ändå fram.

Det här har inspirerat många andra till motsvarande, lyckade experiment.

När man själv kollar sin brevpost där hemma så undrar man om det alls längre finns några maskiner som kollar att det finns frimärken och stämplar kuvert. När brevposten minskar med en sjundedel varje år är det inte vara så underligt om all fokus nu ligger på kraftigt växande paket-, näthandels- och logistiktjänster. Därtill ska det satsas på att sköta företags betalningstrafik och anskaffningar.

Posten talar själv om en ”historisk vändpunkt”. De tre senaste månaderna var omsättningen större för paket och logistik än för utdelningen av brev och tidningar. Posten tror ändå i viss mån på brev, eftersom målet är att förlänga ”papperskommunikationens livscykel genom att förnya brevet som digital kanal för kundkommunikationen.”

Vad det här är förblir ganska oklart, annat än att det handlar om någon form av digital uppföljning för brev och andra adresserade försändelser.

I den stora omstöpning som pågått sedan millennieskiftet ser det nu ut som en ljusning kan skönjas. Det är en följd av att Posten i vintras köpte företaget HR Hoiva, specialiserat på hemtjänster.

Genom köpet kom Posten in som leverantör av hemtjänster i trettio kommuner. Målet är att bli den största i Finland.

Den första spontana tanken är kanske att fördöma det hela. Men om vi tänker på alla tidigare spretiga verksamhetsidéer så känns tanken på en statsägd aktör som verkar på riksnivå inom hemtjänster som ett riktigt tryggt alternativ.