Lättare steg

Ibland tycker jag att jag hört alla tolkningar på bibelord som finns. Men en ovanligare synvinkel kan plötsligt dyka upp och träffa mitt i prick i något jag själv nyss fått uppleva. Häromdagen hände det när jag scrollade olika postningar på det som förr kallades Twitter.

En teolog citerade Jesu ord i Matteus 11:30 om att ta på sig hans börda. Det skedde i samband med en diskussion kring ett tema som jag tänkt väldigt mycket på, nämligen regler.

Inte viktiga regler som till exempel trafikregler, utan de regler vi människor, och tyvärr ofta särskilt vi kristna, skapar för att definiera för andra hur de ska leva för att leva rätt. Märk väl: för andra.

Vi har en tendens att göra allt till lag, och döma alla som bryter dessa ”lagar” som sämre, svagare, syndigare, utanför, avskyvärda, ”inte riktiga kristna”. Och oftast gäller det ärligt sagt helt irrelevanta saker.

Saker som man kunde använda ett av mina favorituttryck om: ”Det är ingen frälsningsfråga!” Att acceptera en annan människas personlighet, åsikter, intressen, utseende … och behandla hen med respekt och även kärlek borde väl vara tämligen självklart, hur annorlunda eller främmande hen än må verka?

Teologen i fråga beskrev Jesu budskap i citatet som ”Min börda är lätt… Med andra ord har jag inte en massa regler.”

Och innan någon nu hinner hötta med pekfingret och nämna de tio budorden, så ska jag hänvisa till vad jag tidigare sa: regler som människorna skapar för att kontrollera andra.

”Du ska gå till denna kyrka, inte den andra! Så där kan du inte se ut! Hur kan någon påstå sig vara kristen och tycka si eller så?” och så vidare i all oändlighet.

I vår rädsla för det okända och i vår osäkerhet om oss själva försöker vi begränsa andra. För att känna oss tryggare försöker vi tvinga andra att kapa bort delar av sig själva.

Men tänk om det ändå är så, att Jesu ord är ett gott budskap om att Gud har skapat oss alla unika ända in i märgen och själen … Och att vi får leva exakt så unika liv som han skapat oss till? Alla dessa regler om hur man ”borde” … Är det kärlek i dem?

Om du någon gång har varit på vandring med en stor ryggsäck, eller burit hem stora matkassar eller något liknande, vet du exakt hur skönt det är att lägga dom ifrån sig. Det känns som om du skulle kunna flyga upp i luften av rena lättnadskänslan.

Så känns det att ta på sig en börda som inte innehåller en mängd måsten och borden och regler om vem du får vara, utan endast budskapet om att du är underbart skapad.

Den bördan väger inget, tvärtemot: den får dig att flyga.