Låt inte barn i behov av stöd lida på grund av FPA:s upphandlingar
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Man kan få rehabilitering om sjukdomen eller funktionsnedsättningen gör det svårare att studera, arbeta eller klara sig självständigt i olika skeden i livet.
FPA-rehabilitering genomförs av företag som är specialiserade på rehabilitering, rehabiliteringsinrättningar, handikapporganisationer, läroanstalter och privata terapeuter som har blivit utvalda som serviceproducenter i FPA-upphandlingar om tjänster.
FPA har nyligen förnyat sina kriterier för upphandlingen så att priset på servicen påverkar med 80 procent och kvaliteten med 20 procent.
Tidigare hade pris och kvalitet samma tyngd (50/50).
Att kvalitet och kompetens har fått minskad betydelse inom FPA-rehabiliteringen har kritiserats mycket.
I de nya upphandlingarna har långvariga serviceproducenter av rehabiliteringstjänster, till exempel patientorganisationer, ofta förlorat och blivit ersatta med mer oerfarna aktörer.
Man har även valt sådana serviceproducenter som först efter att de har vunnit en upphandling har börjat lära sig rehabilitering av vissa patientgrupper eller sådana som använder många underleverantörer i stället för egen personal.
I sydvästra Finland talar man ofta om situationen med Finlands Neuroförbunds neurologiska rehabiliteringscenter i Masku.
Trots sin höga kvalitet förlorade centret upphandlingen med en prisskillnad på en procent, vilket betydde att de förlorade en stor del av sina rehabiliteringsdagar.
I rehabiliteringscentret har det varje år varit cirka 1 200 patienter drabbade av neurologiska sjukdomar, som MS.
Där har man utvecklat kompetens och kvalitet under många år med olika projektmedel (RAY, STEA).
När rehabiliteringen nu läggs ned, förlorar man de kunskaper man har fått genom åren med stöd av samhället.
Det samma gäller också tjänster genomförda av många andra organisationer.
I upphandlingarna borde man lägga större vikt på kvalitet och kompetens så att rehabiliteringen skulle vara effektiv.
Syftet med rehabiliteringen är ju att kunden klarar sig bättre i sitt dagliga liv.
På det här sättet kan hen stanna i arbetslivet längre eller klarar sig hemma självständigt utan att bli tvungen att flytta till en vårdinrättning.
Med högkvalitativ rehabilitering kan man spara de kostnader som annars senare skulle uppstå, för att inte tala om den mänskliga påverkan på den det gäller.
Förändringarna i FPA:s upphandlingskriterier har särskilt drabbat barn som behöver rehabilitering.
En bekant terapeut kan ha fallit bort i upphandlingstävlingen och därför måste familjen söka en ny fysioterapeut, talterapeut eller psykoterapeut för barnet.
Att byta terapeut kan vara mycket skadligt, eftersom barn är ömtåliga för förändringar. Detta betonas till exempel inom psykoterapi, där vården bygger på förtroende och kontinuitet.
Ett annat stort problem är att serviceproducenter utan omfattande kompetens av vård av barn får vara med på FPA:s lista i upphandlingsprocessen.
Jag och många andra riksdagsledamöter lämnade ett skriftligt spörsmål till regeringen i denna fråga.
Förhoppningsvis kommer FPA att noggrant granska sina upphandlingskriterier och börja betona kvalitet mer i framtiden.
Eeva-Johanna Eloranta
Riksdagsledamot
SDP