Läskunnighetens coopertest

blå botten med vit text där det står ÅU debatt
Publicerad:

Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.

Läskunnighet. Eftersom det nuförtiden inte är en ren självklarhet att orka läsa en längre text till punkt och pricka serverar jag efterrätten som inledning: varför inte satsa på coopertest i läskunnighet.

Linjär läskunnighet – att klara av en text från inledning till avslutning – är naturligtvis en central medborgarfärdighet, en beredskap som är nödvändig för samhällets fortbestånd (i nuvarande form).

Samtidigt handlar det förstås också om individens självständighet, integritet och ”överlevnad” i ett (alltmer) digitaliserat självbetjäningssamhälle.

En mångsidig uthållighet är en av grunderna för ett gott och fungerande liv. ”Gåpåaranda” krävs i såväl yrkes- som privatliv (eller vice versa, beroende på vad man vill betona).

Att lära sig läsa är inte bara en fråga om att plugga alfabet, tolka bokstävers ordningsföljder och samspel. Till läsfärdighet hör därtill kondition – ”sisu” – att läsa mening efter mening, att inte ge upp trots att texten bjuder motstånd och hjärnan flämtar.

Uthållighet behövs i livets varierande skeden. Oberoende om man står som lärare mitt i klassen, styr ett tåg, vårdar åldringar, opererar en hjärtpatient, skär i statsskulder eller lever sitt liv klarar man sig inte utan ork (fysisk och psykisk).

Jag tänker mig att träning i läsuthållighet inte bara gäller läsning i sig utan också ihärdighet, mental styrka överhuvudtaget.

Läskunnighetens coopertest skulle inte gå ut på att läsa så mycket som möjligt på tolv minuter.

Frågan är huruvida den läsande kan ta sig an en och samma text i en knapp kvart utan att snegla ”utanför boken”, läsa med fokus på förståelse (och utan att surfa ut i ovidkommande tankar).

Gunnar Högnäs Åbo

P.S. Läsveckan, den nationella temaveckan om läsning och läskunnighet, ordnas i år 22–28.4.

Publicerad: