Lägg ner pälsnäringen en gång för alla – på europeisk nivå finns redan 330 000 underskrifter för ett stopp
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Förra veckan besökte Jord-och skogsbruksminister Antti Kurvinen (C) en pälsauktion och visade offentligt sitt stöd för pälsnäringen.
Kurvinen gjorde mer än det, han berömde näringen och påstod att den är etisk och ekologisk.
Ett besök som inte är helt konsekvenslöst. Det tog inte länge förrän sociala medier var fyllda av kritik av pälsnäringsmotståndare.
Kommentarerna består inte enbart av kritik mot pälsnäringen, men i stor mängd handlar det om varför Kurvinen som Jord- och skogsbruksminister stöder och berömmer pälsnäringen så pass offentligt.
Inte nog med att pälsnäringen är oetisk: Kurvinen är den minister som bör ansvara för djurens välmående.
Besöket till pälsauktionen är en handling som står i strid med Kurvinens egna intressen och uppgiften som han besitter.
Det är problematiskt att Centern om och om igen innehar denna ministerpost, och också att djurens välmående placeras i händerna på Jord- och skogsbruksministeriet, som upprätthåller intressen som strider mot djurens välmående och bromsar utvecklingen mot ett samhälle där djurens värde och rättigheter respekteras.
För Kurvinen var det ’’inte förvånande, men ändå lite förvånande att en viss bubbla i huvudstadsregionen ryter till’’ om detta.
En viss bubbla?
Enligt en undersökning är 71 procent av finländare av den åsikten att pälsnäringen inte kan fortsätta i sin nuvarande form.
37 procent av dem som svarade vill förbjuda pälsnäringen med en övergångstid på 5-15 år.
34 procent skulle godkänna att pälsnäringen får fortsätta ifall djuren får betydligt mera utrymme och möjlighet att utöva sina arttypiska beteenden.
Med tanke på det statsstöd som pälsnäringen redan får, skulle knappast krav på ’’bättre förhållanden’’ göra näringen lönsammare, tvärtom.
’’De bättre förhållandena’’ skulle inte förbättra på djurens ställning, däremot tillåta lidandet att fortsätta.
Och en bubbla går det inte att tala om.
Det finns ett till betydande exempel på detta: nämligen europeiska medborgarinitiativet Fur Free Europe, vars syfte är att förbjuda pälsnäringen i Europa.
I skrivande stund har initiativet cirka 330 000 underskrifter, varav över 60 000 underskrifter i Finland. Helt fantastiskt.
Animalia nämner att de och andra djurrättsorganisationer satsar på 100 000 finländska underskrifter. Efter kritiken mot Kurvinens besök ökade underskrifterna markant. Vi hänger med.
Jag tror att pälsdjurens framtid ser ljusare ut. Initiativet är hoppingivande, och är en riktig kraft för förändring.
Oikeutta Eläimille har publicerat bilder och videor från mer än 100 pälsfarmer, alltså från över tio procent av landets pälsfarmer.
Exempelvis är förekomsten av ögoninfektioner och sår hos djuren vanliga. Dessutom förekommer beteendestörningar, apati och kannibalism.
Aveln orsakar problem. Det borde vara självklart att pälsnäringen orsakar lidande till djur. Att vara instängd i en bur på 0,25 kvadratmeter (mink) eller 0,8 kvadratmeter (räv och mårdhund) och att finnas till enbart för att utnyttjas och bli päls, är inte ett liv, det är en plåga.
Jag har besökt en mink- och rävfarm med andra djurrättsaktivister.
En anställd sa att de kan öppna burarna utan att djuren springer iväg, och då insåg jag att hen knappast vet vad apati är.
Djuren ger upp, det finns ingen väg ut. Men några få av dem lyckas fly, dör i naturen eller blir räddade.
Ingen av dem kan fly sitt öde i den näringen, då det kommer till kritan.
Det är dags att lägga ner pälsnäringen - en gång för alla.
Läs fler kolumner av Emma Andersson här