Krönika: Kung Arajuuri anför Finland
Fotboll. Paulus Arajuuri har slutligen tagit klivet ut som Finlands ledande försvarare under det nyss avslutade VM-kvalet. Och inte nog med det, han har vuxit till en av Finlands farligaste offensiva spelare också med sin styrka på specialsituationerna.
Förutom de båda målen på Veritas stadion, mot Kosovo i öppningsmatchen och i avlutande 2-2-matchen mot Turkiet i måndags, var det han som i fredags blockade bort Kroatienförsvararen så att Pyry Soiri fick fritt fram att stöta in 1-1.
Arajuuri har dessutom ständigt hotat motståndarna på Finlands hörnor och har varit nära att göra fler mål. Med sina stenhårda inställning, hårda närkampsspel och långa glidtacklingar är han ett starkt alternativ för att bli landslagets kapten. Den långa Bröndbymittbacken levererar, till motsats från flera av sina lagkamrater, alltid på hög nivå när han drar på sig den blåvita landslagströjan.
Redan när 29-årige Arajuuri inför landskamperna sjunger nationalsången ser man hur stolt och glad han är över att representera sitt land.
Sannolikt är ändå att landslagslotsen Markku Kanerva inte rumsterar om bland kaptenerna. Niklas Moisander förblir förstavalet och Tim Sparv ersättare när den nya Nations league, som ersätter träningsmatcher och kan leda till en EM-plats, och det riktiga EM-kvalet inleds under nästa år.
Kanerva var tydlig med att det enda som räknas under de kommande åren är just en EM-plats. Han är nöjd med spelarnas inställning under de sista kvalmatcherna, även om hoppet om en VM-plats hade grusats för länge sedan höjde spelarna sig till en ny nivå och avslutade kvalet med stil.
Som Kanerva säger är åtta poäng på de fyra sista matcherna inte fy skam.
Som helhet har försvaret fungerat godkänt i kvalet, enda tvåmålsförlusten kom borta mot Turkiet, i övrigt har förlusterna skrivits med uddamålet.
Kanervas största utmaning ligger i anfallsspelet. Direkt när Finland anföll aktivare mot Turkiet blottades stora ytor bakåt som Turkiets tekniska spelare lyckades utnyttja.
Då Finland försvarar lika lågt och kompakt som laget gjort mot de bättre lagen har spelarna en lång väg framför sig för att på riktigt hota motståndarmålet vid kontringar.
Som Kasper Hämäläinen lyfte fram efter Kroatiendusten krävs det att flera spelare vågar och kan hålla i bollen så att Finland kan lyfta fram sina positioner och också skapa längre anfall, med enbart tjongande blir det svårt att stånga undan motståndaranfallen i 90+ minuter.
Att hitta den rätta balansen mellan anfall och försvar, och samtidigt få spelarna att våga mera blir ingen lätt uppgift för Kanerva. Turkietmatchen var första kvalmatchen på hemmaplan på sex år som landslaget gjort två mål, ingen vacker svit direkt. Vill man lyfta fram positivare statistik kan man konstatera att landslaget gjort mål i fem kvalmatcher i rad.
Kanerva vågar åtminstone pröva på nya spelare, totalt har 46 spelare deltagit i landslaget samlingar i år, av dem har 42 fått speltid. Under VM-kvalet har totalt åtta spelare debuterat i landslaget, sju av dem under det senaste året.
Intressant blir det också att se hur Kanerva resonerar kring Albin Granlund i landslaget. Efter att igen under hösten fått chansen i landslaget och visat upp några fullgoda prestationer vet Kanerva åtminstone vad han får av Pargas IF-fostrade Granlund: en defensivt säker ytterback som vet vad han kan och inte kan göra på en fotbollsplan.
Granlund jagar medalj med sitt IFK Mariehamn och efter säsongen tar hans kontrakt slut med ålänningarna. Han hymlar inte med att ambitionen är den samma som de senaste åren, alltså ett kontrakt med en utländsk klubb.
Att Kasper Hämäläinen också fått en nytändning den här säsongen gläder både landslagsfansen och Legia Warszawas dito. I landslaget har Hämäläinen visat att hans bollsäkerhet och snabbhet underlättar anfallsspelet.
Då många av de anfallande spelarna antingen sitter på bänken i sina klubblag eller har svårt att föra över den goda formen till landslagsdressen är det välkommet med en bolltrygg Hämäläinen som kan spela både som ytter och i en friare nummer 10-roll. I takt med den ökade speltiden har också självförtroendet stigit.
Det kollektiva självförtroendet i landslaget har likaså stigit under hösten, och bra så. Men sett till kvalet som helhet har bollet studsat betydligt mera Finlands väg här på slutet än i början.
Hasse Backe-kritikerna är många, och har rätt i att Finland blev allt för passiva under hans ledning. Men faktum är så gott som alla höstens matcher under Kanerva också kunnat sluta i en förlust.
Kämparglöd och vinnarmentalitet lyfter Kanerva själv fram som orsakerna till poängen som trillat in, men på längre sikt måste Finland också utveckla sitt eget spel och inte bara förlita sig på att backa hem och kanske göra något mål på slutet.
Den taktiken är alltför slumpartad för att leda till en EM-plats.