Krigets vågor

Landstigningen i Normandie skulle ha skett den 5 juni men havet ville annorlunda. Det väntades storm och prognosen visade att det dåliga vädret skulle försvåra landstigningen till den grad att förluster skulle följa. Eisenhower fördröjde invasionen med 24 h tills det uppstod en lucka med lite lugnare väder och så kom det sig att trupperna steg i land den 6 juni 1944 under utmanande, men inte omöjliga, väderförhållanden.

Mannen bakom prognoserna var oceanografen Walter Munk. Munk, som studerade vågor och tidvatten, hade tillsammans med sin mentor Harald Sverdrup arbetat hårt för att utveckla en metod som uppskattar hur vågor färdas i havet. Metoden, som används ännu idag, består av tre steg. Först beräknas vågorna för den del av havet som direkt påverkas av stormen, eller “the sea.” Nästa steg är att analysera vad som händer med dyningarna när de rör sig mot stränder långt borta från den ursprungliga stormen, eller ”the swell”. Slutligen uppskattar metoden vad som händer med vågorna när de kommer in på grunt vatten, “the surf.”

Den unge Walter Munk kunde aldrig riktigt slita sig från temat med havets vågor och efter kriget väntade en lång och prestigefylld karriär inom oceanografi och geofysik. Munk kallas idag ”Havets Einstein”.

Idag når dyningarna från anfallskriget i Ukraina även universiteten och högskolorna i Finland. Vi kan inte alla vara Walter Munk, men många initiativ vittnar om viljan att bidra. Åbo Akademi är medlem i ett internationellt nätverk som heter Scholars at Risk (SAR). SAR arbetar för att ge skydd åt hotade forskare som inte kan vara verksamma i sina hemländer. Nätverket jobbar också med opinionsbildning och informationsspridning i frågor som rör akademisk frihet, och har starkt uttryckt sin solidaritet med folket i Ukraina.

Östra Finlands universitet har kommit på ett underbart konkret sätt att hjälpa. De har skapat en tillfällig antagning till vilken 20 ukrainska studerande kan söka. Studerande som antas till programmet har rätt att läsa kurser vid universitetet och möjlighet att söka understöd för resor och uppehälle. Programmet gäller ett år och efter det kan de antagna söka till universitetets vanliga kandidat- och magisterprogram. Även Finska Vetenskaps-Societeten lediganslår stipendier för ukrainska forskare i Finland.

Men det är inte bara initiativen för Ukraina och hjälpen som riktas till ukrainska medborgare som vi ser, utan till och med sanktionerna mot Ryssland nuddar forskarvärlden. Jag deltog i ett möte för att diskutera en stor internationell projektansökan. En efter en meddelade representanterna för de olika forskargrupperna att länderna lagt projekt med ryska partner på is. Många länder fryser samtliga pågående forskningsprojekt med partners från Ryssland och tills vidare inleds inga nya gemensamma projekt och inga nya ansökningar med ryska deltagare går vidare.

På Ormön, den nu vitt kända lilla klippön i Svarta havet, grundades år 2003 en marin forskningsstation för personal och studerande vid Universitetet i Odessa. Jag önskar att aktiviteterna på ön mycket snart igen kan handla om flora och fauna, geologi, meteorologi och hydrobiologi, och att ingen av forskarna någonsin ska behöva känna att deras arbete är del av ett krig.

“Vårt hav i förändring” är en serie kolumner som beskriver hur Östersjön och livet i havet fungerar och förändras, vad vi kan göra, och vad som redan görs, för ett friskare hav.