Kräftsäsongen inleds – marknaden för kräftburar verkar mättad efter coronaåren

Den inhemska kräftsäsongen inleds klockan 12 på fredag och den fortsätter fram till slutet av oktober.

Enligt naturresursinstitutet Lukes statistik över kräftfångster fångades det år 2020 sammanlagt 3,6 miljoner kräftor i Finland. Största delen av kräftorna (80 procent) fångas av fritidsfiskare. Av den totala kräftfångsten var endast 183000 exemplar flodkräftor (drygt 5 procent).

Alltför hållbar produkt?

För den som är sugen på att fånga sina egna kräftor är en kräftmjärde nästan ett måste – vid sidan om erlagd fiskevårdsavgift och tillstånd för kräftfiske.

De klassiska Rapurosvo- eller Kräftpiraten-mjärdarna som sedan början av 1990-talet tillverkats i Simonby i Pargas är den överlägset mest populära modellen – och har vunnit mark också ute i Europa.

År 2017 tog Mats Karlsson över verksamheten och varumärket som grundades av Bock-Plasts Klas Laine. Som bäst tillverkades mellan 20000 och 25000 mjärdar i Simonby, men de senaste åren har volymerna minskat till omkring 12000–14000. Det här året blir enligt Karlsson ett av de sämsta någonsin, eftersom marknaden verkar mättad.

– Vanligtvis brukar telefonen gå het just i dessa tider, men inte i år. Under coronaåren sålde vi massor av burar till våra återförsäljare, men i år blir det en hel del kvar i lagret som osålda hos oss. Under det första coronaåret sålde vi slut på allt och kunde inte möta efterfrågan.

Det gäller att gardera sig

Största delen av mjärdarna går till den inhemska marknaden, men omkring 30 procent säljs utomlands, främst till Tyskland och Frankrike, men också Schweiz och Österrike. Sverige har sin egen marknadsledare som gör att det är svårt att komma in på marknaden där och Ukraina som tidigare varit en betydande marknad är av förståeliga skäl ute ur bilden.

– I år har jag nog varit i kontakt också ditåt, men fraktkostnaderna är extremt höga. Där räknas kräftor inte som en delikatess på samma vis som här, utan det är så kallad ”fattigmanskost”, säger han.

Beställningarna från återförsäljarna görs allt senare och det gäller att gardera sig, eftersom tillverkningen tar sin tid.

– Tillverkningskostnaderna har skjutit i höjden de senaste åren då priset på råplast och järn fördubblades eller till och med tredubblades då det var som värst.

För att gardera sig har Karlssons företag Profab också vinterförvaring samt service för bilar och båtar.

– Den verksamheten har jag knappt marknadsfört, men den hjälper till att betala för uppvärmningen och driften av hallarna.

Bråda tider vid kastrullen

För köpman Kim Mattsson på K-supermarket Reimari i Pargas är de närmaste dagarna de mest stressande under kräftsäsongen. Beställningarna rullar in i samma takt som tidigare om åren, men några kräftor har han inte ännu sett av. Flera tusen kräftor är redan beställda.

– Det är alltid nervigt i starten då man med spänning får se vad som levereras. Vi har förstås våra beställningar inne, men man kan aldrig vara säker innan de första kräftorna faktiskt är här, säger han.

De allra första exemplaren kommer från Sverige. De inhemska kräftorna som kommer till Reimari levereras från Säkylä och de första exemplaren kan tidigast väntas på söndag – förutsatt att han själv åker till Säkylä för att hämta dem.

– Läget kommer antagligen att lugna sig litet på tisdag eller onsdag nästa vecka.

Merparten av kräftorna är signalkräftor, tillgången på flodkräfta är ytterst begränsad och arten starkt hotad.

Stamkunder tidigt ute

De första samtalen börjar komma kring midsommar och det är många stamkunder som hör av sig i god tid. Att ta emot beställningar på en vara som man inte vet om man får in och i hurudana mängder medför en del stress – att utlova X antal +12-or (kräftans längd över 12 centimeter) handlar om att lita på sina leverantörer.

– Den första frågan brukar ofta handla om priset, vilket är omöjligt att säga något om då man inte vet hurudan tillgången är. Restauranger har större möjligheter att betala mer för kräftorna än vi, vilket också gör det hela knepigare.

Äter du själv kräftor?

– Jo, absolut! Det blir nog att smaka dagligen under säsongen och i samband med kokandet. Jag smakar också på spadet, då märker man att allt är i skick. Det finns inga genvägar där, man måste vara oerhört noggrann i alla skeden med kräftorna, intygar han.