Konsumenterna undanhålls väsentlig information om matproduktionen

En färsk doktorsavhandling av Pia Smeds visar att t.o.m. över en tredjedel av eleverna i grundskolans lägre årskurser har en felaktig uppfattning om matproduktionen. Många vet t.ex. inte varifrån mjölken kommer, och elevernas föreställningar om lantbruket är ofta romantiserade, eller så tror man att lantgårdarna är någon form av djurparker.

Undersökningsresultatet är alarmerande, men å andra sidan helt logiskt. Konsumenterna erbjuds mycket sällan korrekt och helhetsmässig information om matens ursprung speciellt vad gäller djurprodukter. Enligt Smeds undersökning inhämtar barnen information bl.a. från reklam, TV-program och animerade filmer. Även de vuxnas matkännedom härstammar ofta från liknande källor. Det är mycket problematiskt att konsumenternas huvudsakliga informationskällor utgörs av aktörer som drar ekonomisk nytta av djuren. Konsumenterna får en förvriden bild av matproduktionen, och har därmed svårt att göra välinformerade konsumtionsval.

Skolan borde ge barnen objektiv och faktabaserad information om matproduktionen. Enligt grunderna för läroplanen för den grundläggande utbildningen får skolan och undervisningen inte användas som kanal för kommersiell påverkan. Trots detta marknadsförs komjölk i skolor genom det EU-finansierade skolmjölksstödet, och kött har marknadsförts under veckan för inhemskt kött. Speciellt komjölk marknadsförs som en nödvändig byggsten för hälsan, vilket inte stämmer. Skolböckerna ger också eleverna en helt förvrängd, polerad och sagoboksaktig bild av djurproduktionen.

Konsumenterna utsätts dagligen för vilseledande marknadsföring bl.a. i form av matreklam och ”feel good”-etiketter och bilder på matförpackningar. Däremot är det i praktiken förbjudet att ge konsumenterna sanningsenlig information om djurproduktionen i form av reklam eller motreklam. Enligt Internationella Handelskammarens regler för reklam och marknadskommunikation får marknadskommunikation inte utan vägande skäl spela på rädsla eller fruktan eller utnyttja olycka eller lidande. Ifall djurindustrin visades på ett realistiskt sätt för konsumenterna skulle många oundvikligen känna rädsla och lidande, och därmed eventuellt bli avskräckta från att köpa djurprodukter.

Under de senaste åren har också en annan typ av material publicerats beträffande djurindustrin. Även i Finland har konsumenterna ett flertal gånger upprörts av videor som djuraktivister i smyg filmat på produktionsanläggningar och slakterier. Som en motaktion till denna typ av videor laddade den unge mjölkbonden Ville Puhakka från Ilomants upp en video på Facebook som han filmat på sin egen produktionsanläggning. Videon har setts över 200 000 gånger, och jord- och skogsbruksminister Jari Leppä skickade ett personligt tackbrev till Puhakka för exemplariskt konsumentarbete till förmån för den finska djurindustrin.

I sig är det mycket välkommet att konsumenterna får möjlighet att med egna ögon se vad som händer på bondgårdarna. Men såsom det är typiskt för material som producerats av djurproducenterna visas inga obehagliga saker på videon. Däremot får tittarna t.ex. se hur djuren i en toppmodern djurfabrik äter, blir mjölkade av en mjölkrobot och använder sig av en automatiskt roterande ryktborste.

Puhakka betonar vikten av genomskinlighet i matproduktionen, vilket är helt rätt. Men ifall han strävar till öppenhet frågar man sig varför videon inte visar kons hela livscykel: då hon blir artificiellt inseminerad, då hon blir berövad sin kalv, då hornanlagen bränns bort på kalven och då kon slaktas, fastän hon skulle vilja leva? Kanske för att djurindustrin så pass brutal, att dess sanningsenliga uppvisande för konsumenterna med all sannolikhet skulle minska på åtgången av djurprodukter.

Johanna Wasström