Konst: Inna di video Light
Inna di video Light
Anna Rokka och Rut Karin Zettergren.
– Titanik, 3 – 26.11.
Det är som att stiga in i ett fullt pågående rave då jag kliver in i Titanik en kylig novemberdag. Golvet är täckt av CD-skivor med den blanka sidan uppåt. På väggarna pågår den eviga festen.
Anna Rokka (f. 1986) och Rut Karin Zettergren (f. 1984) har samarbetat för att skapa helheten Inna di Video Light.
Under 100 nätter har de filmat gatufester i Kingston, Jamaica.
Konstnärerna har skapat karaktärsduon Internet_dollz, som uppenbarar sig i filmmaterialet med ojämna mellanrum. Ibland är de passiva. De poserar för kameran och gör sig till objekt. Ibland deltar de i festerna på gatan, dansar och har roligt. En kunde kalla det objektifiering, men det är väldigt olika personer vi får se. Det känns mer som en hyllning till olika kroppar. Alla får vara med både i festen och i videon. Kameran är en observatör som inte tränger sig på eller förlöjligar.
Plötsligt förvrängs videon. Konturerna flyter ut och det blir helt psykotiskt.
Festen försvinner för en stund på dagen, men dagarna är oviktiga. Livet levs på natten då en får hänge sig till dansen. Jag önskar det vore högre volym.
Internet_dollz leker med konceptet It-girl. Nuförtiden används benämningen för en kvinna som får mycket synlighet i medier utan att egentligen ha åstadkommit något. Inte sällan kommer hon från en rik familj (Paris Hilton) eller så har hon lyckats slå igenom via sociala medier (Blondinbella). Även om människorna på Kingstons gator är både uppklädda och utklädda, får de här cyborgtvillingarna garanterat uppmärksamhet.
Livet på internet är lika viktigt som det verkliga livet på natten. Internet_dollz vaknar till liv och det har inte längre någon betydelse om de är påhittade karaktärer eller riktiga it-girls. Trots det är de inte i fokus, utan det är festen, dansen och musiken.
Inna di Video Light utbildar betraktaren i både musikstilen och dansen dancehall, som har rötterna i Jamaica. Verket är en hyllning till livet, dansen och kroppen. Videomaterialet, som täcker alla väggar i galleriet, tar till synes aldrig slut. En blir helt dränkt i verket och jag vill gå på festival.
Julia Nyman
nyheter@aumedia.fi