KONSERTEN: Slutet på en era då Ulf Långbacka tackade för sig

Adventskonsert

Vad är det som får Åboborna att söka sig till Domkyrkan fredags- och lördagskvällarna inför första advent, år efter år?

Studentkörerna och Akademiska Orkestern har ett svar på detta: en adventkonsert med lagom doser tradition och förnyelse, med nyskriven musik och kända melodier, i ett format som publiken känner till. Så även i år inleddes konserten med Bach-koralen Jesus Kristus kommen är som följdes av en halvtimmes a cappella-program, varpå Akademiska Orkestern anslöt sig till ensemblen och det blev ca 45 minuter av julsånger och större verk för kör och orkester.

Årets konserter kändes dessutom speciellt betydelsefulla då de markerade slutet på Ulf Långbackas långvariga tid som dirigent för studentkörerna vid Åbo Akademi.

Årets upplaga bjöd på tre uruppföranden. Brahe Djäknar stod för uruppförandet av Andrea Eklunds finurliga, folkliga arrangemang av psalmen Gläd dig du Kristi brud med en stilig insats av en solosextett ur den egna leden. De två andra uruppförandena bildade en helhet som avslutade konserten: Ulf Långbackas Sanctus, tillägnad Sauli Huhtala, och Huhtalas Gloria, tillägnad Långbacka.

Långbackas tolkning av mässtexten byggde på mörka, hotfulla synkoprytmer i orkestern som kontrasterades av körens oskyldiga, vädjande fraser och ett nästan meditativt solistinslag i slutet, enkelt och vackert tolkat av Milagros Samanamud Loli.

Huhtalas romantikinspirerade Gloria klingade därefter som ett glädjefullt, hoppingivande avslut och fick ett säkert framförande av ensemblen. Verkparet utgjorde en vacker och värdig upplösning av det flera decennier långa samarbetet dirigenterna emellan men var samtidigt mycket mera än så – de här verken förtjänar verkligen att uppföras flera gånger.

Under den inledande a cappella-avdelningen framförde körerna både nyare och äldre musik från Finland med närområden: inhemska verk av Toivo Kuula, Mikko Sidoroff och Jussi Chydenius fick sällskap av den svenska nationalromantikern August SödermansKyrie och tre satser ur den estniska nutidskompositören Urmas Sisasks körverk Gloria Patri.

Körerna imponerade med fin, mustig klang, välinövade rytmiska avsnitt och träffsäkra harmonier. Däremot försvann texten och fraseringen ibland i kyrkans eko. Här var undantaget Florakörens tolkning av Jussi Chydenius Eino Leino-tonsättning Joulun neiet, där den digra textmassan sjöngs utantill och även den rytmiska helheten, om än något udda i konsertprogrammet, satt precist.

Akademiska Orkestern hade likaså ett solonummer, den lekfulla satsen Farandole ur Georges Bizets orkestersvit L’Arlesienne no 2 som fick en energisk och nyanserad tolkning under Sauli Huhtalas ledning.

Många korister utmärkte sig i solistiska roller, både under a cappella-avdelningen och i de bekanta julsångerna När det lider mot jul och Koppången. Värt att nämnas är i synnerhet Otto Lindéns sonora solo i Långbackas Julpsalm -86.

Den berörande tolkningen av Lars Huldéns kraftfulla text efterföljdes av Adolphe Adams julklassiker O helga natt med operastjärnan Dan Karlström som solist. Det var dessa två sånger som blev konsertens höjdpunkt och kärna: en kombination av nytt och gammalt, av engagerade unga talanger och stenhårda proffs, men framför allt ett budskap som går under huden på lyssnaren genom att via musik kombinera dagsaktuella ställningstaganden och tradition.

Efter Karlströms imponerande solo var det flera som satt och vände sig på sina platser och ville så gärna applådera, men det var inte förrän efter det sista stycket i programbladet som den fullsatta Domkyrkan brast ut i applåder.

Och vilka applåder: den avgående dirigenten Ulf Långbacka fick stående ovationer och hurrarop av såväl publiken som koristerna.

Inka-Maria Nyman